Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 11 juni 1845, sida 1

des starkare förenas och besästaso, d. v. AU: da en akhoalitiono — något, som de konservative förut högtidligen förklarat vilja sätta sig öfver.... Utan tvilvel kommer det att gå med de andra storstätliga löftena och chjerinjupna lraserna på samma sätt. — Hvad de der rysligt tillämnade afsättningarne angår, så lärer nog, om vi ej missräkne oss, aden långsamt mognande öfvertygelsen på den komma att utöfva ett väsendtligt inflytande; och att de då icke komma så brådstörtadt, som de Konservative tyckas ana, derom kunna de vara semligen säkre. En annan fråga är, om Konungen just beginge någon himmelsskriande orättvisa, i händelse han sunne för godt att soretaga åtskilliga sådana? I andra länder, t. ex. i England och Frankrike, skulle man utan någon tvekan besvara denna fråga med Nej. Alven vi äro af den tanka, att om Konungen är fullt och fast öfvertysad om rättmätigheten af en viss nationens önskan och denna icke kan gå i uppfyllelse med mindre han utöfvar den rättighet, som honom i 55:te och 48:de 22 Regeringsformen tillerkänd är, så blir det, enligt 46:de 2 al samma fundamental-lag, hans konungsliga pligt, alt från embete och tjenst skilja de statens amovible löntagare, hvilka våga att sätta sig upp emot Hans och Nationens gemensamma önskan och vilja. Förafskedandet, eller afsältningen, blir då ingen despotisk nyck, utan står i sullkomligaste öfverensstämmelse, ej blott med andan af vår konstitution, utan äfven med den rättvisa, som en konung borde skipa, äfven om ingen enda grundlag funnes till. AU emaktsprak och asfsältningaro, uttalade och förelagna på sådana grunder, nemligen till följe af Ilegentens och Folkets gemensamma öfvertygelse om deras nytta och nödvändighet, icke emot edet liberala regeringssättet skulle framkalla eller åsortskyndas någon arcaktiono, derom äre vi så lullt och fast sörvissade, som vi äre öfvertygade om, att de Konservative, genom sin i tidningen Morgoneno införda krigsförhlaring, kommit sina aktier så att falla, att man för hvar och en af dem icke skulle vilja gifva hallva värdet af en söndrig Brattingborgs-penning, eller af ett af erg halflörtärdt mynllecken från tolfte Carls sednaste regeringsdagar. VI. G(SåClana, föreställa vi oss, äro de gemensamma åsigter, tänkesätt och föresaltser, som storena dem, nviika nu se sig nödsakade alt uppträda såsom opposition emot regeringens antagna system. All motas af förtydningar, misstroende och ovilja äro de beredda; men deras beteende skall småningom segrande sorklara, huru litet de sorljenat dem.b Denna tablå utgör epilogen, eler, för att nyttja en al Svenska Minervas culinariska termer, ljussinet i ändan af korsveno. Fara är också, alt, oaktadt den pompösa och braskande krigsförklaringen, hela det stora konservatismens korståg mot regeringen kommer alt reduceras till ett korftåg och erhålla ungefär samma utgång, som alla dylika pläga erhålla, nemliven att man skrattar ät dem. Stort mera vore det icke eller värdt, om ej i det afseendet, alt man än ytterligare kunde så tillsälle att kasta en blick in i konservatismens innersta hjertkamrar, för att undersöka om ej en miniatyrbild af den belige Nicolaus, Rysslands skyddspatron, derstädes lige fördold i någon skrymsla. Otroligt är det visst icke, ty under allenastyrandets blodbefläckade Baobabsträd skjuta konservalismens gifliga svampar hastigast och frodigast upp ur den af folkets svett och tårar fuktade jorden. När stugan blir de konservative för trång här hemma, så kunna de ju ock, liksom frimurarne, anställa en vandring mot öster. Der, i den saderlige sjelsherrskarens stora rike, äro boningar nog; der hunna dei allsköns tryggbet åskada, huru den liberala svenska regeringen uforsänker landet i modernt eländen. Shulle de Konservative en gång besluta sig för en qulik utvandring och vilja, när de vid ryska gränsen skudda det olacksamma fäderneslandets