den: Rätt och Sanning. Detta är den enda regeringslösen, vi för närvarande hafve oss bekant. Ått äfven begreppet ereformo kan ligga deri inneslutet, vilje vi icke neka — helst all verklig, ändamålsenlig och varaktig reform ovilkorligen mäste grunda sig på sanning och rätt — äfvensom vi icke eller vilje bestrida, att ju ett erkännande af menniskans värde, sasom en med förnuft och fri vilja begåsvad varelse, kan i samma vackra och sannt konungsliga valspråk ligga förborgadt; men hårulinnan kunne vi ingalunda upptäcka någon fara, hvarken för det allmänna eller det enskilta, utom möjligtvis för vissa privilegier, hvilkas innehafvare tro sig vara förmer, än den öfriga delen af folket, ur hvars sköte dock antingen de sjelfwe eller deras förfäder ulgatt. — Hvad de konservalive i sin krigsförklaring mena med aförändringar på höft, hunne vi icke förklara oss, så vida ej dermed afses det s. k. aptincipbetänkandeto, i hvilket tre Stånd gingo in på en sak, som, när den vil en blilvande riksdag ä nyo förekommer, måhända i flera al sina detalbesinnes vara outsorbar, åtminstone i den ora skala, elter hvilken den nu visar sig vara tilltagen. Nägra andra vid den nyligen slutade riksdagen åpn höftv afcjorda frågor kunne vi iche erinta oss; men väl, att atshillige af det honservativa partiets nhufvuåmn in i sista stunden kämbade för, alt få lagen om den lika arssoch gilto-rätten på detta sått bestämd, ia rent af upphälfvyen. — Hvad äter vidkommer de konservatives utfall mot vissa s. h. chjertnjupna fraser om menniskovärde och annat vackert och rörande vällaleriv, för hvilka de blifvit döfve, så förundrar det oss alls icke. Deäro öfver bufvud taget så främmande för alla adlare och upphejdare tankar, så känslolosa för allt, utom för sina egna fördelar, att de icke äro maåktige af att shilja emellan en tom fras och en uppristig mening, mellan ett bombastiskt våltaleri och hjertats enhla, fördfria och oförställda språk, åfven om detta fördes af — en konung. Ma de emellertid gerna sramhärda i detta sitt sält alt vara; må de serna förstocka sina bjertan och tillstoppa sina öron för den af dem så afskydda populitiletens sirensanger; ma de gerna d4hoja sina knän och höja sina röster for hvad de anse bäst och skönast här på jorden: privilegier, företrädesrätlighneter, pergamentsrullar och sig i seklerna förlorande anor! ingen bör alundas dem denna deras asaudafjenst, om de i den kunna finna någon ersåttning för hvad de redan förlorat, och för hvad de framdeles, i följd af sin ohufveliga hardnackenhet, sin däraktiga stolthet och sin otämjeliga herrsklystnad, än vidare kunna komma att sörlora. (Fortsättes). FTSE VORE TIRANA — AA — eyk.. — um — L——k 5(k UL UCTD—L sst—Ly—dLdd..... qT ?l?! ——————— . —p Gg: —— spm OO