2—— — — ———— — — — De Monservative hafra demaskerat sig. Ännu hafsa icke, så vidt vi minnas rätt, fullt 8 månader förflutit, sedan Aftonbladet bittert och hågljudt klagade öfver, att dkonservatismen med klingande spel och flygande fanor drog in i lägreto, jagande liberalismen och dess bjelptruppar ur detsamma. vi anmärkte då, dels att sorhallandet icke var sadant, som Åftonbledet sramställde detsamma; dels att stonbladet, äfven om så hade varit, hamqk(ade opolitiskt, da det sjelf, utan nigot nodtvana, proklamerade de konservalives sever ofver de liberale. Sanninasenligbeten al den forra anmärkningen har tiden besannat: ritizhelen af den sednare är ett axiom i den polilisba ltaktiggen och behofver salunda iche be, isas. Skulle imellertid ett bevis derfore erfordras, så kan det vara nog att erinra om, alt del icke är sor en fiende, som eu klok lällherie bor upptäcka sv arlelen af den makt, eller af de stridskrafter, öfver hvilka han har att belalla. Denna regel hafva också de konservative med ytterst få undantag följt, och de halva befunnit sia vål dervid. Utan iakhtlagande af den, hade de langt för detta blifvit slagne ur lället. Hvad som nu kunnat förmå dem, iche allenast alt Oh ergilva denna taktik, utan tillochmed alt göra sig löjliga, derizenom att de, på sa nma gang de blotta sin svaghet, utfärda en dundrande hrigsforhlaring, det, vi erkänne det öppet, gar olver var saltuingslormnga. Da vii N:o 46 al tidningen Morgonen for den 502:nde sistlilne Maj genomläste nyssbemälte förklaring, föref l den oss alldeles som en af de rodomontader, hvilka den storskrällan le Holbergske krisshjelten Jacob von Tyboe uppduakar för sina vän: ner och enkavnerligen for den der silsiga snylt8 Sen, som dock iche tror ett enda ord af hvad hans patron säger, uten gör narr af honom midt i ansistet. Nyssbemåähe tidning tar på sig en min, så barsk, sa holande, som en nyh låckt underlaj nants, första ganzen han skall ut för alt exercera tödryier; men dervid s adnar också allihop, ty när au orgon eno kommer till sjelfya kapitlet, så går det med den, precist som med den nybakade sändriken: det finnes ej en enda underofiäcer, eller korporal, som ju icke förstår tjensten bältre än han, och som, om det gallde, skulle ofver den kunna halla sorelasningar för honom tills skägget vexte och unzmodet st smaminaom sordunstade. Ochs: skulle man foga hafva gifvit akt pr det af Qlorgoneap hojda stridsropet, otu man ej hände, att denna tidning ar en genzunzare al 4s ven sk a