Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 9 juni 1845, sida 1

dagsmän inom Bondeståndet. Detta bar gilvit anledning till mycket tadel mot Heurlin i vissa tidningar och ilriga rentvättningar för honom i andra. På det så väl HIITr Kommittenter som hela allmänbeten må finna hvad ära H. kan sägas halva skördat, ej af äreskänken, ty den lemnar jag i sitt värde (då den utgjordes af en silfverpjes, är intet tvifvel, att den ju åtminstone for H. eger ett sådant), utan af den nu slutade Riksdagen, vill jag i korthet framställa H:s hondlingssätt under densamma. I början af Riksdagen skalsade sig H. både anseende och sympathier, dels genom sina dundrande fraser mot Presteständet, hvilket genom Hr Erkebiskopens beryktade helsningstal retat allmänna opinionen, dels genom sina förmenta daristokratiska sorfoljelsery, hvilka han tillskref, att hans val blifvit ofverklagadt och ogilladt; genom hvilket allt ban vann, ej mindre att teckning till en däreskänko för honom sattes i gang, utan ock, att han vid förnyadt val blef återvald. Sedermera såg H., att han kunde skafla sig många anhängare i Ståndet genom att verka för prohibitiva tull-lagar, och bums verkade han derföre, samt tillvägabragte bärigenom den bekanta scbismen i Ståndet mellan eskats-ekonomernao och dickeStats-ekonomernad samt tillsörsäkrade sig en plats bland Bankofullmäktige och arbetade ifrigt for Hans Janssons och Norbergs med fl. uleslutande vid dessa val. Dagen för valen bestämdes, och då H. sjelf förvissat sig, att ban var säker om en plats, gjorde han en stor frukost och uträttade der, inter pocula, att Hans Jansson och Norberg samt andra, mot hvilka ban förut arbetat, blefvo återvalde, genom hvilken fint han sökte försona sig med Siats-ekonomernev. bå principbetänkandet förekom, gaf han sitt löfte åt bada partierna; men sin röst för betänkandet. Reformvännernes förslag arbetade han till en början emot med händer och fötter, och sjelf hörde jag bonom förklara detta forslag vara en agalenskap, den Bondeståndet aldrig skulle gå in på. 5 veckor efter det han yttrat sig så, röstade han dock i Bondeståndet för Borgarestandets inbjudning att antaga denna ö(galenskapp. Detta är en kort karakteristik öfver mannens handlingssätt vid sistsorslulna Riksdag. Kan han rentvättas, vore väl; men här till fordras sannerligen kraftigare purgationsmedel, än Olein-sapa, äfven om af den på honom användes alldeles enorma qvantiteter. X.