Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 9 juni 1845, sida 1

———— ——— — 2— — —— gerbjelke och E. Sparre ilrigt sluta sig till Hr Gresve Gyldenstolpes skinkonstilutionellao opposition, helst man härtill ej kan finna annan anledning, än det gäsande fullblodet, som ej vill erkanna, att adeln bör ega samma samhällslagar som det dofralse packet.o Gresve E. Sparre rönte visserligen, redan som student, prof på det värde, de lärde egna börden, da han fick lagerkransen af filosofiska fakulteten i Upsala vid 1856 ars promotion, ehuru han endast tenterat till Juridico-silososiska examen; men anspråken att städse fa räkna sin höga börd sig till sörtjenst och såsom måttstock för sin dualighet lifvet borde väl icke jemt ökas. Eftersinnar man vidare, hvilkas talan det är som Sv. Biet och dess atllågg Morgonen städse fört, så mäste den der forsarliga opposilionen, hvarmed Morgonen så kraltigt hotar, algoras al en bop amovible embetsmån och hela prelaturen, hvilka, ester milt säll all se saken, måste borja sin opposition med att iemna de platser, de nu innehalva, ty icke kunna de rimligfis qvarsitta på sina förtroende-platser och mwotsitta sig regeringens förmenta grundsatser. Då skall derlore bli rätt roligt att se vara presidenter och landshösdingar med flere resignera och taga sin plats i Morgonens Redaktion! Att deremot få se nåra af Stats-råden stryka på soten, torde äfven yvra ett esterlängtadt shadespel, sedan desse i afssrågan visat sig ej vilja understodja de liberala idgerna. Äf de rentvättningstorsbk, som sor bemålte Herrar i vissa tidningar blifvit gjorda, skule man dock förmoda, att de komma att sitta qvar, ehuru, innan arfslragan sanktionerades, det allmänt berättades, all de skulle afga; men nu lärer en afgäng for dem svarligen kunna ske, utan i sällskap med sjellva H. Exc. Justitie-statsministern, och som denne nodvändist skall skyddas, få väl kamraterna asitta i orubbadt bop, kanske ända till nästa riksdag. De reformforslag, som under tiden komma alt utarbetas, maste da blifva agenomgripandep, som man såäger. besynuerligt har det dock sorelallit, uminstone mig, att ifran det ball, hvarilran de strängaste anmärkningar u färdades emot dem af lIOZsIa Domstolens ledamöter, som ej: tillstyrkte sanhtioren al den lika arlsoch gifto-ratten, all, säker jag, ifrån samma ball de ilrigaste rentvattningsförsök skulle göras for de Konungens radaisvare, som asfstyrkte samma sanktion i konseljen! F. d. Riksdagssullmakligen i Bondeständet och Bankosullm. 5. Fjeurlin har, som bekant är, erhallit en Gåreskanao af eliklänkandeo Riks— —— — —