detta ögonblick ständigt omgifven af spioner, som bevakade hennes minsta steg. Dock stod ingen upplysning till att erhålla om de hemliga bevekeisegrunder, som föranledt hennes köld, och Potemkin var redan böjd att tillskrifva den en af de nycker, hvilka så ofta förekomma hos stora verldens damer, då en till utseendet obetydlig omständighet gaf hans misstanka en annan rigtning. Den 8 Mars 1774 stodo kejsarinnan, klädd i rysk nationaldrägt, som hon bar med så mycket koketteri, furstinnan Zoumowski och grefve Potemkin framför ett fenster i Eremitagepa latset, för att se garderna och några andra regimenter actiler ra förbi. Då 34. andra halaljonen af dessa ståtliga krigare visade g på broen vid Troist, lutade sig furstinnan framåt och tycktes söka någon med ögonen, hvarpå hop med afsigt eller tillfälligtvis låt en handske f falla. En ung ofticer, som hade riktat sina blickar på palatset, såg handsken råka och -uppfångade den på sin värjspe s utan att salla ur marse hlaklen eller träda ur ledet, tryckte den till sina läppar och stoppade den på sig. Furstinnan rodnade, Potemkin lutade sig mot henne, oDenne officer har ni lyckliggjort med en af era handskar — sade han med dåf stämma — för hvem skall den andre vara? — För er, grefve, om ni är artig nog för alt sätta värde på en dylik bagatell. — Gil mig den. . Och Potemkin aflägsnar sig med handsken. På aftonen samma dag inträdde en Fältjägare och tvenne kosacker hos major Tcheghelowski i hans bostad vid gatan Galernaia. Majoren bleknade vid deras anblick, ty sådana besök bebåda sällan något godt. yFölj oss, sade sältjägaren. — IIvarthän? — Det är en hemlighet. — På hvems befallning?