IL HET ERA TUR. Om vår tids inre Samhältlsförhillanden, isynnerhet med afseende på Fäderneslandet. Tre Föreläsningar af Eric Gustaf Geijer. Stockholm 4845 D. A. Nordstedt Söner. Slor 8:o 140 sid. 4 Rdr 46 sk Bko. ) Under utvecklingen af CSveriges kKonungamaksra som för resten, lika lites, som aStändens hiisloriad, är nagon ärestod for adeln, hvilken dock, när man betraktar alla de konungamord och slandslörråderier, som befläcka den, ännu behandlas alltsor skonsamt, kommer Förf. naturlistvis till Gustaf Adolf och de män, som utmärkte hans tid, tramsor allt Sveriges störste statsman, Axel Oxenstjerna (s. 68). Ilans yttranden om friheten i handeln och industrien, som sordoma alla prohibitiva åtgärder, äro så sunda och sanna, som vore de skrifua i dag, och ända illfånas man alltjemt för prohibitionernas bibeballaude. han man då wingenting lära och ingenting glommac? — Skönt och sannt med undantag al konunga-komplimenterna, slutar Geijer sin föreläsning om GKoOnunyamaktene, da ban (s 78) talar om den representattonslorändring, som den allmänna andan oavilhorlizen sjelf gor. Ilan säger medl anledning deraf varnande och profetiskt: KVisa regerinaar söka att leda den, i stället för att förneka den. 4 De, som osverlemna den at sig sjelf, äro derför, på sin höjd, hallvisa. llgst 11 och lärorik är soreläsningen om (Srensha Sländlens historiada, och bevisar, hvad vi altid pastatt, att de så beprisade fyra standen på sin höjd äro 3 a 400 år gamla, och alt Sverige förut ej kände till ständsfördelning vid sina Allshärjareting, der allmogen representerade sig sjell. Uxval är det då de sakallade historiske bycva på? Bör man ej snarare kalla dem ohistoriske? — Geijer hemtar (sid. 98) redan frao Romarne fåran om otillräckligheten af blott årsdslGentle representanter, bvilken ocka bekräftar sig i alla de stater, der detta palliativ användes och användts, och var nuvarande representalion är hnappt att betrakta annorlunda. Sid. 101 vidrör han de ord, som sa mycket upprört kiddarhuset under senaste riksdag, nemt. att adeln nu för tiden endast vore emAFJni nominis umbra!a, en sanning, hvilken den dock sjelf dagligen alltmer bekräftar. — Sid. 422 kallar han Gustaf ) Forts. o. slut fr. föreg. N:r.