Potemkin älskade aldrig Katharina, och älskades ej eller länge af henne. Som förståndet mera än ömhet var det föreningsband, som sammanhöllo dem, så voro de hvarandra omsesidigt otrogna. Polemkin, en bortskämd lyckans gunstling, förderfvad genom elt yppigt lefnadssätt och hofdamernas eltergifvenhet, hade blisvit en tvislare och trodde blott på slyktiga nöjen. En Polska ville omvända honom till kärleken. Skön, koketl, qvick, nyckfull spelade furstinnan Zoumowski på denna tid samma rol, som gretvinnan Voronzoff dAschhosss i vara dagar: mc dets gudinna, drottning i alla salonger i St Petersburg. Hon ingal, kejsarinnans gunstling en häftig kärlek, och tycktes sjelf vara intagen af genkärlen till honom. Men då Potemkin trodde sig vara säker på hennes erosring, ändrade sig plötsligt furstinnans sinnesstämning, hon blef kall emot honom, förbehållsam och butlter. Man bemärkte, att denna förändring hade försiggått med furstinnan efter den stora thealerns brand; hon hade vid det tillfället varit nära att sätta till lifvet och hade endast en ung majors bhyjeltemod att tacka tor sin räddning. IIÖrande nödropen hade han ilat till hennes bjelp och med fara för sill eget lif burit henne ur den af lågorna redan omhvärlda logens Full af förtvislan ofver sin otur ville Potemkin veta orsaken till densamma, och furstinnan var från men tillstår slutligen för kejsarinnan, att hennes bror, underofficer vid gardet, emedan det icke lyckats honom att göra sig bemärkt af kejsarinnan, af förtviflan stuckit ut ett öga på sig, i hopp, att kejsarinnan pu skulle bemärka honom. Katharina ler i början, derpå frågar hon: Ar din bror vacker? — oben vackraste karl i hela regimentet.o — Godt, jag vill tala med DOnDm. Följande dag blef han i hemlighet förd till kejsarinnan och visste alt så lifligt skildra sin kärlek till henne, att Katharina räckte honom sin hand all kyssa, med de orden: Orloff har fallit i onåd.