de det med häftighet, på det att den friska nattlusten måtte stärka honom. Månen kastade sitt bleka, vänliga sken ned på den öde, trånga gatan, och der —j mot det midtför liggande huset stod den dunkla gestalten stödd och såg tigande upp åt det öppnade fönstret. — oDet här måste blifva annorlunda! sade främlingen, skärande tänderna i raseri och flyktade tillbaka i sängen; men när morgonen kom sprang han upp, klädde på sig i all brådska och ilade ut. När han öppnade dörren, möttes hans blickar af den obekantes i den blå rocken. oHerrelo ropade den pinade. ovill ni göra mig galen? Hvartör förföljer ni mig? Hvem är ni? Hvad vill ni mig? — pJag har sått uppdrag af polisen, alt icke lemna er ur svigtelo är det lugna svaret — Och hvad för Fan i väld har polisen med mig att Föra? ropade främlingen i den häftigaste uppbrusning. Mitt pass är rigtigt, här är mitt uppehållskort, jag är bosatt i Berlin; hvarför förföljer ni vig? — ol ert passo, sade den obekante, vslår, att ärnar uppehålla er här för ett nöjes skull; det ådragit er misstanker, emedan det är första gånonr någon uppehåller sig i Magdeburg för jes skull. NYIT EXEMPEL PÅ DE BEDRÖFLIGA FÖLIDERNA EL. I Frankfurt am Main har nyligen en anganska hederlig karl försvunnit, med efterlemade af ansenliga skulder, en tom, honom anförd kassa, och sedan han förskingrat sin hustrus dliga förmögenhet. Itan skall hafva varit en flibesokare af spelhusen, dessa skändliga röfvaror; hvilken till passion öfvergångna vana kostahonom heder, tjenst och kanhända lifvet. HELGONET OCH MÖLLAREN. En i trakten af Almeia i Spanien bosatt möllare påstod, alt elt helgon alskilliga gånger visat sig för honom och uppma