Maj:t, vore det visserligen den sällsynt långvariga sorgens och saknadens helgd, som Eders ågl. Maj:t ägnar åt Sin böge Gemals minne. Denna sista trohetens gärd åt det 40:uriga förbundet är ett rörande ochi sanning honungsligt vittnesbörd al Eders Kongl Maj:ts ädla och upphöjda sinne. sällan har dock en djup sorg varit tröstad och bugsvalad af mera ljusa och löftesrika förhoppningar. — För Eders Kongl. Maj:t, såsom Stammoder för ett nytt konungahus, måste det i synnerhet vara en outsäglig hugnad och fril att betrakta huru ljusets och kärlekens yälsignelser från thronen utgjuta sig oher Brodrafolken och genom thronens ättlingar skola sortplantas till ännu ofödda slägten. Denna alderdomens krona är värdig elt lif, så utomordentligt rikt, som Eders Kongl. Maj:ts, af Försynens välgerningar. Under hopp alt dessa ensaldens hjertliga afskedsord ej må blifva de sista, som Bonde-Ständet har den Nåden till fEders Kongel. Maj:t srambära, utbeder sig detta Stånd underdånigst alt i Eders Kongl. Maj:is Nåd framgent få vara inneslulet. C —— Siii .i —Xw—c21