ne, för alt icke i längden segrande utgå ur striden, och är det för Borgare-Sländet en tillsredsö sslllelse, alt kunna hoppas, det Eders Maj:t, som, ulan en med enighet och kraft verkande representation, torde finna svårighet att befordra mången för iandet nyttig resorm, värdes lemna sin toppmärksamhet och sitt kraftiga biträde åt denna för nationens framtid så vigtiga fråga. För denna och alla andra samhällsvigtiga angelägenheters genomförande nedkallar Borgareståndet öfver Eders Maj:t den Högstes bistånd och välsignelse. Måtte hans skyddande band hvila öfver Eders Maj:ts lefnad till hugnad för Brödrafolken och Eders Maj:ts höga Familj, hvars sällhet och lycka, oskiljaktige från Eders Maj:ts egen, äro föremål för Svenska Folkets lifliga välönskningar. Borgareståndet utbeder sig den Nåden att alltid få vara inneslutet i Eders Maj:ts Konungsliga gunst och bevågenhet. IV. Af Talmannen i Bondesländet: Stormäktigste Ållernådigste KONUNG ! Hvarje gång, som Svenska Ållmogens Ombud framträda för sin KONUNG, är för dem en trohetens och kärlekens högtid, helig af sin rena fosterländska anda, minnesrik af den urgamla och frejdade thron, som i denna anda haft sitt förnämsta stöd från sjelfva sagans ålder, betydelsefull i en tid, som synes misskänna täålisans oväld och kärlekens kraft till inbördes uppoffringar. Det stora steg, detta Riksmöte tagit att erkänna grundsatsen af en mera tidsenlig och menniskoälskande lagstiftning, samt dess bemödande för folkbildningens utveckling, skola, som Bondeståndet hoppas, verksamt bidraga till fosterlandets väl. Om i öfrigt våra rådplägningar icke medfört några resultater af utmärktare vigt, om i synnerhet Fäderneslandet ännu förgäves väntar sin lisssråga — ett för det helas rätt och väl mera ordnadt och tryggande Samhälk-kontrakt — med hatriotismens ljas och endrägt bringad till mognad — så har icke destomindre detta Riksmöte varit lärorikt, dels för de bedröfliga bevis, det framställt på nödvändigheten af denna frågas snara afgörande, dels såsom ett erfarenhetsrön, att det verkligt sanna och rätta behöfver, i synnerhet i närvarande tid, med dess mångartade falska asspeglingar, icke blott en djup och klar och vidsträckt uppfattning i begreppet, men framför allt, en utomordentlig kraft i viljan, att bringas till handling och efterföljd. Eders Kongl. Maj:t, som Försynen kallat att verkliggöra denna, den mest vålsignelserika af nationens förhoppningar, känner att intet säkrare grundfäste gisves, för detta i sanning konungsliga värf, än Folkets kärlek, och att hos detta folk det hufvuddrag är egendomligt, att åt sin Regering ännu djupare, trofastare och hjertligare egna denna lön, ju mera kraften i det sannas och rättas utöfning uppenbarar sig allvarlig, stark och afgörande. Eders Kongl. Maj:ts ädla syfte att ordna, jemna och i möjligaste måtio lindra allmogens samhällsbördor, hvarom detta Riksmöte bär hugnande villnesbörd, erkänner Bonde-ståndet med djup underdånig tacksamhet. Under dessa förhoppningssulla utsigter öfverlemnar detta Stånd, med kärlekens vexande tillit, åt Eders Maj:ts fortfarande hulda omvårdnad Allmogens uråldriva, billiga anspråk på medborgerlig rättvisa hos bättre lottade samhällsklasser. Måtte den Allsmäktige, som har Konungars hjertan och öden i Sin hand, beskydda och till senaste menniskoålder förlänga Eders Maj:ts dagar och göra dess spira i ljus och rättfärdighet upphöjd, lyckosam, ärofull och välsignelserik. Ju högre detta mål är ställdt öfver menskliga fördomar, passioner, egoism och flärd, ju säkrare skola dessa onda krafter rusta sig till motstånd; men om äfven en så stormig tid slunda79 så 12 ND an . —