Tal på Rikssalen vid Riksdagens afslutande den 24:de Maj 1845. I. Af Landtmarskalken: Stormäktigste, Allernådigste KONUNG! Då Ridderskapet och Adeln nu för sista gången, innan detta Riksmöte slutas, samtråder inför konungathronen, vägar Ridderskapet och Adeln begagna detta tillfälle, för att i underdånighet inför Eders Maj:t tolka sin undersälliga vördnad och sina uppriktiga välonskningar. Det är icke endast lagens föreskrift, som bjuder att så skall ske: älven tillgifvenhetens fordringar uppmana dertill, ty Ridderskapets och Adelns vördnad härslyter från kännedomen om Eders Maj:ts konungsliga egenskaper, och vålönskningarne äro en söljd af Ridderskapets och Adelns varma deltagande för sin konungs sållhet och välgång. Under detta Riksmöte har Eders Maj:ts och nationens förbindelser till hvarandra blifvit med religionens insegel bekräftade; och den hyllningsed, Eders Maj:t dervid af Ridderskapet och Adeln emostagit, var ett sannt uttryck af Ridderskapet och Adelns föresats atl — sin Konung troget — offra allt för uppråtthållandet af Hans lagbundna makt. Denna föresats är orubblig, ty den stöder sig på osvertygelsen, att hvarje inskränkning af dot för bjouungamyndigheten af Isen bestämda område, försvagar den grund, på hvilken Rikets lycka och välgång hvila. Med anledning af Eders Maj:ts Nädiga sramställningar till Rikets Ständer, har Ridderskapet och Adeln för sin del beviljat de stalsanslag, som Eders Maj:t i Näder ansett för Rikets väl erforderliga; och synnerligen tillfredsställande har det för Ridderskapet och Adeln varit att deltaga uti Rikets Ständers beslut, hvarigenom blifvit anvisadt tillräckliga medel till Folkundervisningens befrämjande, ty Ridlderskapet och Adeln är osvertygadt, att det är förstandets odling och hjertats redlighet, som framalstra en god samfundsanda, och att således en stark och fortvarande national-kraft icke han båråknas, om icke åt uppfostran och bildninzen inom alla Medborgarehlasser, egnas de yttersta omsorger. bå Ridderskasset och Ådeln med underdanig erkänsla funnit, att hders Maj:t delar dessa asigter, glå der sig ock Ridderskapet och Adela ät yisshelen, att Eders Maj:t med valbehag erfarit, att Rikets Ständer i denna fråga så sullständist kunnat gå Eders Maj:ts Nådiga önskningar till mötes. Bland de mänga vigtiga ärenden, som vid detfa Riksmöte utgjort foremål for Rikets Ständers förhandlingar, tillkommer Eders Maj:ts Nädiga proposition, om antagande al en ny strafflag, ett utmärkt. rum. bet i Nader ofverlemnade lagförslaget har väl icke kunnat i dess helhet förekomma till granskning hos Rikets Ständer, men de halva, genom de beslut de fattat, angående grunderna, på hvilka förslaget är byggdt, aniydi deras önskan, att i Sverige må blifva gillande en strafflag, som, med aktning för menniskans värde och bemodandet för den sallnes forbåttring, förenar det allvar och den kraft, hvarförutan samhällets välstand och trelnad icke kan bpäråäknas. Ått genom riktig tillämpning af de godkända grunderna, både det sednare och det lorra af dessa oestergilliga vilkor skola blifva upplyllda, derom anser sig Ridderskapet och Adeln kunna vara forvissade; ty det finner en borgen derför i Eders Maj:is kännedom om Svensha folkets lynne, bildning och sedvanor, hvarmed lagstiftningen bör stå i närmaste olverensstämmelse, om den, för detta solk, skall vara lämplig och nyttig. Af skäl, hvars giltighet Ridderskapet och Adeln gerna underkastar bade Eders Maj:ts och nationens bedömande, har Rilderskapet och ÅAdeln icke kunnat med sin röst bidraga till antagande af det, sedan sista Riksdag hiilande, förslag till National-Benresenfafjionens oidRgine och via