— GC8S — Hans vanliga residens, Michaelspalatset, liknade en festning med grafvar och bastioner; och det såg öfverhufvud ut som om han ville trygga sig mot en hastigt öfverrumpling. Om natten tillrigtade han tillochmed dörren, hvilken skiljde hans rum från kejsarinnans, och förberedde sålunda sjelf, utan alt derom hafva någon aning, sitt tragiska slut. Ett sådant sakernas tillstånd kunde icke fortfara: det måstej få samma slut, som det redan många gånger sått i detta land, som visserligen har skridit raskt framåt till en högre bildning, men de steg, det tagit på denna bana, haf va dock barbariet till utgångspunkt. Tanken att göra sig utaf med den olycklige Paul på öfligt vis, det vill säga genom en palatsrevolution — ty palatset är ju der nationen — denna tanke bemäktigade sig alla hufvud. Här ser man hvilka olika verkningar olika stalsinrättningar kunna hafva! I andra ändan af Europa, satt på en af verldens första throner äfven en furste, som var beröfvad förståndet, ett envist hufvud, men för öfrigt godsint och välmenande, nemligen Georg III af England. Denne konung led ofta hela månader af vansinne, och förlorade åter en gång det förnuftiga bruket af sina sinnen i en för England högst vigtig och betydelsefull tidpunkt. Och dock gingo sakerna sin gilla gång på det enklaste och mest regelmessigaste sält. Författningen ställde ministrar vid konungens sida, hvilke regerade tör honom, och statsaffärerna Iedo icke det minsta afbräck derigenom, all konungens förstånd var omtöcknadt. Peit hade regerat i 17 är för Georg HI; och det föll ingen in att begå en neslig förbrytelse. Deremot satiade man i St Petersburg, vid anblicken af en på thronen siltande vansinnig herrskare, de olycksdigraste planer. (Fortsättes.)