I dag vid middagstiden kom en artillerist, klädd i släpmundering, springande från Domkyrkoplatsen och hoppade obums i kanalen. Vattnet derstädes var likväl så grundt, att han, med fötterna fastnade i gyttjan, blef stående med hufvudet ofvan vattenbrynet. Genom att luta sig ned tycktes han dock söka fullborda sjelfmordet; men blef i detsamma uppdragen af några ankommande kamrater. Ilan befanns då, som det tycktes, i sanslöst tillstånd och affördes till kasernen. Det har sedermera utrönts, att hans afsigt icke varit att afhända sig litvet, utan blott att utverka sig något uppskof med ett