Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 27 maj 1845, sida 2

NS TT D n77 — ——— Då den stolte kejsaren försköt general Bonapartes älskade maka, för all sörena sig med kejsardottern, åtnöjde sig tader Mathias, som förlorat sin hustru, dermed, att taga Johanna till äkta. 905, sade han, omin kusin borjar att bära sig åt som en dåre, han glömmer sin härkomst, det skall blifva hans olycka. Jag forblilver samme Mathias, som jag alltid har varit, och Johanna har i mina Ögon lika mycket värde som en Erkehertiginna. Under denna period, så rik på triunner och ära för den mäktige monarken, vågade någon besjunga den gode konungens af Yvetot dygder, med fara alt derigenom reta den fruktansvärde kejsarens krigiska sinne. Denna visa blef mycket omtyckt bland folket och störde umnarkens sömn, han begärde att få veta försatlarens namn; hade det varit en furste, så skulle han sorklarat honom krig och kanhända störtat honom från taronen, men det var en simpel borgersman, honow vågade kejsaren icke göra något. Man sorsäkrar, att i det ögonblick, då den väldige herrskaren ännu tyckade om hvad som vore alt göra, en qvick hofman, sannolikt Talleyrand, vågat smålcende säga lill honom: vrire, rättigheten att dik. ta visor, är den enda Ers Majestät bar lemnat franska solket qvar, Mazarin lemnade den oantastad, äfvenså hans utmärkle elev Ludvig XIV. Ville ni vara undre ofverseende mot folket? Det betalar bra, Jäs det sjunga och dikta för sina pengar; en visa mer är äf mansvåriming mindre.b Pe: , Aallernast uppseende via hofvel uta ven al vigt för konungariket Yvetot, I cCå ina r åstadkommit en poll114p1u om hvilken här vid lag är fråga, inte iCh: ch rum i historien, den varade kna! 24 , OCh medförde icke förlusten af nägra mör sö Byea Yvctots Ånare, till hvilka äfven visan hade frainusist oca SOm nu viste i hvad förhållan