Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 23 maj 1845, sida 1

mets medelpunkt. Han följde nu alla hennes steg med största uppmärksamhet och påstod, då hon gjorde honom uppmärksam på den punkt, hvarifrån man såg målningen i det tördelaktigaste ljus, att han kunde se den alldeles förträslligt från den plats, på hvilken han stod. Ålerigen färgades hennes kinder af purpurglöd, men snart antog hon åter sitt vanliga vasen, och förde honom under :muntert glam. till ett annat rum, som hon just ville inträda uti, då hon olyckligtvis snubblade och föll omkull. Hennes ledsagare skyndade sig all upplytta henne och att lägga henne på en soffa på något afstånd från dorren. Snart försäkrade hon honom, att hon alls icke skadat sig och all smärtan af fallet redan vore öfver, men som hon vrickat sig något i foten, så ville hon hvila sig litet, han kunde derför under tiden taga en slatygrupp i det närliggande rummet i ögonsigte. Den unge mannen försäkrade henne emellertid, att det vore honom omöjligt att med lugn betrakta dessa konstskatter, under det hon led, och han bad henne all följa med sig tillbaka till sängkammaren. Hon påstod dock envist, att han icke skulle undandraga sig den njutning, som vore alt hemta ur betraktandet af ell sådant konstverk; han afbujde dock jemt hennes enträgna uppmaningar och yttrade sig slutligen så bestämdt icke ett enda ögonblick vilja lemna henne, att hertiginnan, öfverty gad om omöjdigheten alt rubba hans beslut, föll rå den tanken, all laga sin tillflykt till ett medel, hvilket hon,i betraktande af barberarens stora ungdom och sin egen för ettafruntimmer så ovanliga styrka, ansåg ofelbart böra lyckas. Hon sprang plötsligt upp från soffan och grep honom med ena handen om halsen, under det hon med den andra drog upp ur barmen en dolk, med hvilken hon beredde sig all aflärda honom; men ynglingen var på sin vakt, med vighet och styrka gjorde han sig 108 från hennes tag, slet henne dolken ur handen och stötte den i hjertat på den trolösa damen. Sedan skyvdade han ut ur det