Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 23 maj 1845, sida 1

förslag i representations-srågan förekommer, sorenade sig om de jemkningar i 4841 ars förslag, som här ofvan äro antydde, satut således visade den enighet, som nationen frawför allt hos dessa båda stånd, hvilka utgöra folkets sanna förhoppping, vill se. Sedan finge slumpen i ett förstärkt Konstitutions-utskott asgora saken — såvida icke känseln i Grefve Gyldenstolpes singerspetsar kan leda beslutet utan slump. (Det är dock kanske origtigt alt tro, det Gresve Gyldenstolpes fingrar förmå att på tryckta lottsedlar urskilja Ja och Nej — och man får derfore genast återkalla denna misstanka, under forhoppning likväl, att den ädle Grefven icke mera begär den osforsigtighelen, att sitta och singra på flere lottsedlar, innan han ur voterings-lådan upptar den, som skall sorseglas: ty annars kunde singerspetsarne blitva ryktbarare, än bans husvud.) Vore härvid slumpen gynnsam, så finge vi iterigen ett nationelt representations-sörslag bvilande, hvilhet nästa riksdag åter al Åristokratien och Ilierarkien blelve förkastadt och så vidare riksdag efter riksdag. ... Salunda skola Svenska Folkets käraste förhoppningar evigt stranda, om icke en Regering erhålles, som har vilja och mod att bryta folkets fjetrar, eller folket sjelst kan utsinna något medel att göra det. ... Oaktadt att enhvar, som vill det, inser, att nationen icke utan Regeringens öppna och kraftiga medverkan kan vinna en nationell representationsförändring så finnes det ändå s. k. liberala skribenter, som rosa och berömma Regeringens neutralitet i folkets lifsfrågor. om man icke har rätt, då man hlandrar en ny Regering innan Ilon kan hinna utgrunda det rätta i sambåällssragorna, så har man likväl rätt, då man icke rosar och berömmer det, som icke förtjenar nägra loford. Den, som är uppriktig och ärlig, maste medge, att Aristokratien och llierarhien icke gilvit någon förhoppning, att de vid innev. Riksdag ge med sig för folkets vilja och hvad betydde då 3egeringens neutrala förhållanden i folkets lifsfragor?.... Skulle icke svarare Åristokratien och Hierarkien sluta sig tillsamman, när Regeringen forholl sig neutralt, än om Hon öppet, i Throntal eller i proposition, uttalat sin mening, som både vana och Grundlag berättigade Henne göra? Och är det icke, sedan Aristokratien och Hierarkien slutit sig tillsammman och med hitterhet uttalat sin förkastelsedom öfver en nationell representationslag, för Regeringen svårare, att i solkets ande verha, än sorul, i synnerhet sedan mången, som velat lölja Regeringens mening, nu har gatt för längt — och för