—— ———— —— — —— ———— — — — —— —;— 2 och ryckte honom fatet, med äggen uti, ur känderna. — Hvad gör du då? — skrek Grefven. Huru, hvad det är jag gör? — frågade hocken. — Ja, jag frågar hvad däl är du gör? — Jag blandar salt uti en omelette. — IIvad tänger du hå? man plandar ej salt i omletter; man brugar endast såcker och gryddor, endast code sager. — Gil då hil! — återtog kocken, som sökte att draga salel ifrån honom. — Ne nej, — skrek Grefven — dätär jag som sehall göra omeletten, gil mig gryddorna. — Ahl ha — sade den yredg ade kocken — vi skola väl se, hvem som är herre här. — Jyt år jag — svarade en stark röst — hvad slår på ? Gäreföwvten och kocken vände sig bå la om; en man omkring syralic eller fyratiofem, klädd uti en munkkåpa stod stödd emot dörrpos ten; han var af lång vext, och hans sträfva, härda ansigtsdrag villnade om en man, van att belalla. — — Kaptenc n! — skrek kocken. Åh! — sade Grefven — är det seneralllen, god dag g jeneralll — fortfor han, i det han sick emot munken — jag ber om vörlådelse, män ni har en tsehöksmeister, som ige kan göra omletier. — Är vi Greve Weder min herre? — frågada munhen på öd ssrausyska. — Ja, jeneralll — svarade Grefven. utan alt slåmpa hvarken fatet med äggen, eller skeden, hvarmed har vispade dem — jag är Grefve Weder ber5011112211. Ä — Del är då Ni, som har medfört det rekommendalious bref, Jag erhöll af brodern portyaktaren? — Jag sehelf. — Var då mycket välkommen, Hr Grefve! Grelven bugade sig. (Forlsältes.)