Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 20 maj 1845, sida 1

Det är dermed dock ej vår afsigt, att undersöka de setskikela talen och framställa hvad vi anse för ensidigt och ölverdrilvet, lika så litet som vi skulle vilja uttala vär tanhe, om det skulle kunna anses för löjligt eller ej, att man vid detta tilllalle här sökt omgifva sis med sinnebilder från sorutiden och att återgilva några af dess seder. Det var en samling af unga, för forntiden inspirerade menniskor, och för dem må sådant vara bade tillåtet och passande, om de också dervid komma i någon strid med vår tids gängse begrepp; dessutom hvarken tillade eller begärde de någon särskild betydelse tillagd dessa forntidsminnens upplriskande. Betydelsesullare var det väl då, att vid höpenhamns studentlöreninasfest se, hvad man för öfrigt nu redan borde hafva blifvit van vid, sedan ändra dylika nationalk sestliga tillfällen, det neml. representanterne af de mest olika politiska åsigter, här sammanträdde och i synlig harmoni uttalade öfverensstämmande grundasigter om folkens lif och föremål. Dock måste detta närmäst vara dessa mäns egen sak, och då de anse den skändinaviska id6en för den allt osvervägande. kunpa de ju också betrakta den, sisom den allt förenande. Om detta emellertid verkligen vore meningen, så börde den nordiska festen väl ej halva varit någon uteslutande studlentfest, utan en folkfest, och då skulle den kanske ej heller halva mött en så bestämd protest, som man särdeles har sell den sramstäld i norrska Rikstidningen, och som, så vidt man vet, ännu ej i Norrige har blifvit offentligen mossagd. Hvad som derför, efter var tanke, sornämligast förtjebar motsägelse är, att man har velat gilva den kopenhamnska Studentfesten utseende af en Dansk folkfest, fastän den blott uteslutande var bestämd för studenter; att dessa derigenom hafva talat i folkets namn och för den skandinaviska ideen, som om det ej kunde betvislas, att folket vore enigt och villigt att sålunda gå in på densamma, då studenterna vore det. Detta kunde vu väl i och för sig sjelst vara likaiktigt, fastän det får ett något ansprakslullt utseende al ett enda stånd, hvars flesta medlemmar äro aspiranter till att rekrytera en byrahrati, hvars makt solket visserligen bor önska att se betydligt inskränkt i många hänseenden, och fastän folket, i sin praktiska tillvaro har många andra och skilda intressen, som man ej han begära, alt de unga velenskapsidkarne, med all deras intelligens och praktiska åsigt af förhållandena och tingen, skulle kunna hafva ett öppet oga för, eller behörigen