Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 19 maj 1845, sida 1

— — — — — — —4 invändningar, men grelven tillslöt hans mund med ell: Jag sgabl pela ha pr a. Man känner den vanliga verkan af ett dylikt argument. Mulåsnedrifvaren bugade sig lör retven. och återkom efter en half limma med sina åsnor. — Aro vi värdiga nu? frågade grelven. — När ni vill exellenza. sn De båda resande begåsvo sig på vägen. De hade ej färdats långe, förr än det började mörkna, det var ej månsken, och snart såg man ej fyra steg ifrån sig. Men som mulåsnedrifvaren var hemmastadd i trakten, fruktade han ej alt taga miste om vägen. De inkommo på en knappt märkbar gångstig, förande till en grannby, och när de lemnat denna, hade de en skog framför sig. Efter en timmas färd, trodde de sig se en mörk massa, liknande ett hus, uti hvars tensler ej syntes något ljus. — Se der! det Gamla Saint Nicolas — sade med lag röst mulåsnedrifvaren. — Oh! oh! — sade grefven — däd är en gloster, mäd en melankolisk belägenheit. — Om ni vill — åte ritog ledsagaren hastigt — så kunna vi återvända till Jicolosl. voch om ni ej vill ligga på värdshuset, så känner jag en beskedlig karl, M:r Gamellaro, som ej skall neka er en säng. — Jag gänner honom ige. Dessutom är däd till Saint Nigolas, som jag vill, og ige till Nigolosi. — Zerebello da tedesco — mumlade sicilianaren. Under pisksmällar satte han åsnorna i gång, och efter fem minuter voro de vid klosterporten. Sjelsva byggnaden vann ej på att beskådas på nära håll. Den hade stått sedan tolfte seklet, och det var lätt att se all den förödelse, den undergått, vid alla de siendtliga inbrott, som egt rum, alltsedan dess grundläs ggning. Data på alla eidsvåor och jordbäfningar voro in