— — — ——————————— till Angelo och icke hade med sig mer än 50 Louisdorer. Han hade fått dem af Olimpia; det var resten af hennes besparningar, det sista ur cassami, hvilken hennes far hvarje månad fyllde med guld till de Ekonomiska utgifterna. Stephan hade samma dag sagt till Olimpia: Om jag förlorar detta, så slutar jag och då begär jag din hand. Nekar Fosarini mig den, så jagar jag en kula igenom milt hufvud. Olimpia visste, att Stephan skulle hålla ord. Stephan och hFoscarini satte sig midt emot hvarandra. Vid deras bord betunno sig en parisisk Banquier, en engelsk sjöcapitain, och tvenne plamagegare från Ilavanah. Man spelade elt djefvulskt spel. Stephan började med 10 Louisdorer, satte 19 till, sedan åter 10 och än en gång 10; allt förloradt! Han rystc. Angelo log toraktligt åt den låga insalsen. Med en hand, som nästan ovilkorligt drog sig tillbaka, nedlade husarofsiceren de sista 10 Louisdorerna sframlör sig. IIan hade tre kungar och vann af den parisiska Banquieren 100 Louisdorer. Klockan 5 på morgonen hade han vunnit 200,000 Piaster, Banquieren 80, o00, Sjöcapiltajnen 20, 000, de begge blantagegarne 130,900. och loscarini ensam hade förlorat allt detta. Spelarne drucko hvardera ett glas punsch och kommo vänskapligt öfverens — alt aler infinna sig om aftonen. Aftonen kom. Det förra spelet var, mot det som nu spelades, endast en barnlek. Marajuis Angelo Foscarini förlorade alt, som han egde, alla sina palats i Neapel och Ilorenz, alla sina villor vid solen af Vesuvius och i trakten af Rom, allt sitt guld, alla sina diamanter, alla sina silfverkärl, alla sina hösaar; han sorlorade allt. Dagen hade kommit. Genvin de stängda jalonsjerna, genom de dubbla förhängena inkastade dagen sitt bleka ljus i rummet, så all lågan af de nerbrända vaxljusen syntes röd, såsom helfvetets lågor. Af sex oförskräckta spelare