Till EG. kKKHK. Erkehäskopen, den 1 Maij ISRAå. Som på silt altar Ljusaslakan glimmar, Så står i helgedomen främst Din stol: Från den går ljus och lyser tidens timmar, Som inom Kyrkan ha sin egen sol. Ty från en högre verld de strålar sändas , Som bilda ljuset i det höga chor, Der hjertan smälta och der själar tändas Af andans eld, som i dess inre bor. Du, som med udel viljas kraft förvaltar Dit hvärf att vårda Kyrkans helga ljus, Du står, en Herrans prest vid Herråns allar, Och med Din tanke styr det vigda hus. i Men från Ditt höga rum Du äfven skådar Med siarblick på iidens gång och kraf: IIvad helst en dunkel framtid in bebådar, Du lugnt styr banan öfver tidens haf. Till Dig med trygg och stadig tillit blickar Det stånd Du leder med dm ljusa själ. För Dig ull Höjden det sin önskan slackar, Och hvarje hjerta vurmes för Ditt väl. ZLILIII H. IL. Erkehierarken den t:ste Maj 1843. Som i en hornlykta en palt ses skinaa, så lyser du i svarta bröders krets ; i från dig går mörker ut, från dig och dina, och ugglor flaxa kring din kräklas spets. Väl från en högre verld de strålar sändas, som sprida ljus i frihetstemplets chor; cretinens öga dock af dem blott bländas.... han helst i mörker och i skuggor bor. Du på ett eget sätt ditt värf förvaltar : vill under skäppan sätta hvarje ljus; din talmansstol, han är ditt rutta altar, från den adin tanke styr det vigda hus. a