Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 13 maj 1845, sida 2

lar sis, och ändock fule af eld lil-.NUn immUAtUIimannens ocor. Han bar med motvilja kedjorne, son man lagt på bouor och spottade saa hesegrare i ansietet, emedan Ållalis nåd annu ej ulautil sis öfver honom. Ibland I, som man lagil från honom, Brefanms ett pråkfigt gevär, som tipimäckle mycket beundran och mycke: stric ibland An-S. på betraktade imäggningarne af stfver, med hvilka det var prydt, och kunde ej uppföra alt berömma det. Men älven snart väcktes ders förundran och fruktan, ty huru de än bemödade sis, så lyckatces det ej för dem, att få nagot skol af det underbara vapnet. Deröfver emålog den langne tröttsigt och hanande, och då man betalt honom, alt ailossa geväret, behöfdes endast en akta fingertryckning och kulan flög, susavde, IåEUbort ien palm. Skygge betraktade alle fråmlingensom en stor trollkarl: men han skådade ännu allkl hänande sramsor sig. m Gudi är story ropade en åyrare. olivarsöre lade ej Agas ned Giaurens hufud framför dess sölteren Det hade de gerna gjort, mer de fruktade sig för honom och då hade äfven et underbara gevärets hemlighet gått förlorad. as mäste säga, alt Agas hade mera tålamod, än mrätt musclmarn egentligen skall hafva, ty feämligen kunde på länge ej förmås till att upptäcka natligheten. Om alsonen äsfverlemnades fången till Ina väktare, som sastsurrade lagen om hans häner ännu sastare och bevakade honom med stålets spis. Jag var den tiden en yngling och vald tiil dåa ärende. Da midnatt inträdt, kom en jungfru ihvit dväct, skön och lysande som en houri, honlsåg ur de mörka ögonen så fast på oss, att vi cjvägade attandas, utan böjde ansigtet i slansen ör hennes Herrlighet. (Forlsältes.) —— —