Ett ord i Stormen. Det förhåller sig med nationernas och tidsandans utveckling ungesär på samma sätt som med individernas. Begge räka i sorhallanden, som nödga dem att experimentera och samla omkring, för att omsider finna den rätta vägen. Deras utvecklingsbana går ingalunda i en råt linea. Bada lära sällan något, utan att på samma gång glömma åtskilliga af de lärdomar, som de förut inhemtat. bet är dock, thy värr, icke blott det dåliga, som de glomma, utan äfven det goda, hvars användande kunde forbjelpa dem till något bättre. Beltraklar man den oändliga mängd af fördomar och orättfördigheter, som menniskoslägtet sifvit och ännu ger näring åt, så kan man knappast förklara siz, huru det kan vara möjligt, att det kan ofverlemaa sig åt den liknöjdhet och sorgloshet, som utgör bulvuddraget i dess karakter. ännu aldrig har någon tidsälder gilvits, om hvilken man baft tulta skäl alt säga, det den utan fruktan kunde hvila på sina lagrar: alltid har det för den varit något all göra, om ej annat, så att bortskafla de berg af erus, hvilka den föregående tiden uppstaplat i dess väg. IIVat och elt folkslag, som osfverlemnat sig åt lättjan och sorglösheten, har forr eller sednare dyrt fått plikta för detta sitt selster, och saker, som kunnat nå sljernorna. hafva under nationernas slummer störtat tillsammans di ruiner. Ingen tidsalder har ock halt en så liflig ofvertygelse om, all ahvar dag halver sin omsorgo, som Just den, i hvilken vi lesve. Dersore måste man dock anse konservatisme n, slillaståendet, status-quopartiet såsom nationens farligaste fiender. Det system, som det lsoljer, har intet, allsintet, förnuftist-tänkbart ändamal, åtminstone icke i den form, under hvilken det för närvarande uppenbarar sig och verkar. het parti, som de konservative bekämpa, det så kallade adesbrukti van, förstörande, är langt ifrån att vilja nedrilva allt i staten. bet är eudast det odugliga, det murkna, det soraldrade i dess former, som det vill hafva bort: det vill göra staten larkare, fastare: det vill följakteligen besrämja vilkoren för dess välgång och bestand. Vill man 16drandizt använda predikatet konservativ på lågot visst parti, Dagon fraktion af verldsborgae, så bör del tillämpas på just dem, som motartiet gilvit ett alldeles motsatt epithet, på de 5. h. destruktine; ty den, som bortskafsar det dugliga för att rädda byad godt är, han är i jellva verket konservativ — han löljer rädgardsmästareus exempel, den der bortskär ET SANT RAIN SKTENET