sjelf rigtig. Det sörvända i en det reformislere handlingar kommer af deras halfhet, deras inkonsequens och deras vankelmod. ändamalet med en stor del af deras strålvande tyckes endast hafva varit och vara att lappa, liksom vi icke hade nog af det lappade och fiickade ändå. Reformistens högsta visdom är att afskaffa de missbruk, som i elt eller annat hänseende inrolat sig. Men nu förekommer det ofta, att sjelfva den sak, som gifvit anledning till missbruket, är ett missbruk; att lappa på den, vore således att lappa på ett ondt, eller, med andra ord, att gifva ett ondt mera fulländning och styrka. llär är det soljakleligen ute med relormisten, och den radikale maste allösa honom; Är husfvudet fördomejritt och hjertat godt, så inträder nu relormisteus förvandling till radikal. I skyggheten sor denna förandling ligger den bemliga orsak, som så olta vållat, att de engelska higs, och Reformers? måst duka under, oaktadt deras vilja för öfrigt varit god och prisvärd. Det är denna skygghet, denna obeslutssamhet hos resormvännerne, hvilken stiftat och ännu kommer alt stifta mycket ondt här i verlden. Refsormisterne halva icke mod eler styrka nog alt lemna den trollkrets, som blilvit dragen omkring dem, yeh derfore stadna ock resultaterna af alla derag planer och stråfvanden på hallva väsen. (Fortsättes ) SA FIRST