Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 13 maj 1845, sida 1

ly innan vi få se prosetens fana, lära vi dö. Ibra bim för oss till döden.) . Till döden, seghjertade, mne ej till bjeltarnes död! För dig och dina likar är paradiset ej skapadti Så talade en man med vicdead röst, trädande ur halldunkelt, som hittilis dolt honom. Ett raskt sabelhugg hade lagt den olyckliges hufvud vid dess fölter och ännu stod den väldige, med eldsprulande ögon blickande på männen, bvHRHC. uppskrämde ur sin slummer, under bälvan shådade befälhafvaren uti ögonen. Jussuf korsade ödmiukt armarne och böjde hufvudet för honom. Det Vär Ibrahim, guvernören i Medinaln, förr kallad Thomas Keith, nu en af de mäktigaste och tappraste auförarne i egyptisk-turkiska armeen, som så raskt hade uttalat och fullbordat dödsdomen. Men redan begynte hans vrede all vika: han strol det långt nedhängande skägget, uti hvilket åldierdom och sorg redan strött några hvita lockar, och talade i nästan faderligt vänlig, ehuru sörebrående ton: Ivarföre grubblen ni öfver hvad jagigiort. vid milt skägg, jag tål ej, att ni mästren mig. Och hade det, första sleget fördt oss under ficudernes sablar, så hade jag ändock ej handlat annorlunda. Våra belryckte bröder hoppas på var hicip: skola vi låta dem törtvisla dertore, alt vi frukta en fara, som ingen krigare får sky? Vid mill skägg, sänken på profetens ord, att ej något hår krökes på ss, om ej Allah vill det! Ceh betänken vidare, att ej någon äkta Muselman skyr döden i striden! När har Ibrabim och hans Mamelucker någonsin darrat i striden? När har en dröm, en sysslolös själs väfnad, någonsin uppskrämt ett raskt krigarehjerta? Jussuf, huru ofta har ej genom os8s källarnes rykte kommit på skam, och hafva vi ei trottsande sett den mörka döden uti ögonen, då vi voro omgilna af ännu större fara, än i dag! Masch-Anan. Jussuf, och du var det, som utströdde rådslans gilt uti denne feghjertades själ! Tänk på dagen vid Dschedreyde, Jussuf, och biygs för din dröm. Den