Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 13 maj 1845, sida 1

valsenskotten, för all konservera den ädla stammen. konservatismen deremol, så, som den annars vanligtvis uppenbarar sig, är ett oting. Dess anhängare vilja, att allt skall förblifva vid det gamla; de konservera icke, så att säga, för bestaåendets, utan för förstörelsens skull, och förr eller sednare måste äfven en sädan inträffa på alla de verk, som de tagit under sin omvårdnad. Det, som lefyer, mäste framåt, uppåt; dess stillastående är tillbakagång — årtusenden bära vitinesbörd derom.... Vilja de konservative verkligen en förberedande utveckling, eu framåtskridande, så föra de ett falskt namn och bära sig lika oförständiat åt, som om det fölle någon in att segla med stäfven rakt emot vinden. visserligen gilves det många anhängare af det stationära, hvilka ganska slugt förstå att gifva sig utseende al alt tillhöra rörelsepartiet; men må de aldrig inbilla sig, att de med den liberalismens masque, som de bära, kunna narra någon. Af frukten känner man trädet och af handlingarne mannen; så har det varit från verldens begynnelse och så skall det blifva till dagarnes ända. Ord äro elt, och gerningar ett annat; båda skola i sinom tid visa hvad de gå för. och då bjelper ingen förklädnad. bet är lätt alt säga: Vi kunne bespara oss all möda; byggnaden har stått i våra förfäders tid, och vi garantere, alt den ufven står i var; men när sedan det ena hvalfvet efter de andra nedstörtar, så visar resultatet, huru mycket försäkringarne voro värde, och huru mycken nsigt de garanterande lalarne egde. Ordet konservera har af de konservative blilvit laget i samma bemärkelse sow srasen aläta allt förblifva sådant som det åroy; men den duger icke alt tillämpa på något, som har lif. Allt organiskt mäste omgestaltas, tillvexa, utvecklas, just derföre, att det bar lif. Så tänka dock icke de konservative. De vilja hafva allt inskrufvadt i deras prokrustessormer, likgodt sedan bnru det inskrufvade, det försträckta, det sammankrympta kommer att se ut. De hafva precist samma lycke som Japanesarne, hvilka ända till passion älska dvergvexter och derlore uppfylla sina trädgårdar och sina rum med de allrasomnättaste krymplingar ur vextriket. besse oboar åter följa alldeles samma plan som våra konservative: de inspärra lifvet inom tum och linie, så att utvechlingen upphör, och när detta väl blifvit verkställdt, så — följer sjukdomen.... Och hvarföre, I konservative, gören J eder så mycket omak med denna slags (konserrationp? ben menskliga naturen är ju i sig