Article Image
het; hon skänkte mig inom kort sitt varma hjerlas hela kärlek. Emellertid var det dock en sak, som förbittrade för mig dessa obgonblicks njutning. yMin fader var en afsvuren fiende till allt hvad Jude heter; min älskarinna var med en varm ölvertygelses innerlighet tillgisven sill folks religion. Aldrig skulle min far gifva sill samtycke till min förbindelse med en judinnå, del viste jag, och derföre dolde jag länge mitt hjertas angelägenhet för honom. ySlutligen måste jag dock beqväma mig till att underrätta honom derom; bekännelsen skred öfver mina läppar, och jag bad om hans tillstånd till vår förening. Förskona mig från alt skildra det uppträde, som nu följde; han kunde aldrig gifva mig sin välsignelse till förbindelsen, tillochmed om hon gick öfver till kristna religionen, ty judeblodet flöt dock i hennes ådror, — sådant var ungesärligen innehållet af hans förbittrade utbrott. Flera gånger försokte jag att bringa honom till estergilvenhet, men lörgälves; ja, han hotade mig med sia förbannelse, derest jag ej bröt de band, som emot hans vilja och velskap blifvit knytna. oben kärlek, som jag hyste till mina dagars upphofsman, gjorde det till min pligt, att lyda honom, och med tungt och sönderslitet hjerta skrefjag äntligen till Rachel ett bref, uti hvilketjag visade henne omöjligheten af vår förbindelse. Hon tog innehållet af detta bref sig mycket när och föll i en häftig feber, som tillochmed satte hennes lif i fara. Knappt hade hon någorlunda återhemtat sig ur denna sjukdom. förrän fadern med henne gjorde en resa utrikes, för att rycka henne från skådeplatsen för hennes kärlek. Först efter bortresan erfor jag orsaken dertill.. låt mig gå förbi beskrifningen af milt sinnestillstånd. Min far, som fruktade för mitt lif, och som i hemlighet gramde sig ötver sin hårdhet mot mig, gaf slutligen sitt sant, cke till min

9 maj 1845, sida 1

Thumbnail