ordres, men att det batteri, hvarvid ref. stod, skulle åtfölja honom. Det satte sig genast i traf, Cardell red framför midteln af batteriet och då ban såg hvilken förödelse de siendtliga kulorna hade förorsakat, sade han: eadbe hålla bra linien.) Derefter besallte han batteriet göra balt, tilläggande: cJag måste till Ryske Generalen, för att få veta, hurudan ställningen är, innan jagvågar låta batteriet afbrösta. Efter några minuters frånvaro, återkom Cardell och befallte batteriet fortsälta marschen. Vi ryckte då fram och afbröstade i höjd med, och högra flygeln stödd mot byn Schönseld. bå Cardell samtalade med Ryske Generalen S:t Priest), som kommenderade Langeronska korpsen, sade S:t Priest, alt hans trupper nyss återtagit bys, men under den tid, som låg emellan detta samtal och vårt framryckaude till afbröstning, hade fransmännen åter salt sig i besittning af nämnde by. Vi hade således, på en gång, alt uthärda elden af ett talrikare och väl serveradt artilleri af det unga gardet, och en förstörande handgevärseld från de fiendtliga trupperna i byn. Efter en kort stund var också vär förlust så kännbar, att Cardell ansåg sig böra besalla reträtt. bå S:t Priest, hvars artilleri var alldeles förstördt, såg vär retrograda rörelse, skickade han en adjutant till Cardell med tillkännagifvande, alt bans kolonner redan voro i rörelse, för all bemäktiga sig byn, och att han förpligtade sig att soutinera svenska arlilleriet, så länge han egde en bataljon qvar all disponera. Vi afbröstade derpå änyo och återbörjade chargen. Efter någon stunds förlopp erhöll Cardell ett meddelande, som tillkännagaf, att Schönfeld åter var i ryssarnes händer. Vi uppbröstade då och togo vår första position. I och med detsamma afgingo order till de begge andra batterierna att framrycka och formera sig i linie med och till venster om oss. Vi voro 20 pjeser och hade 20 fransyska pjeser af gardets artilleri emot oss. Elden var mördande. På kartescb-afständ fortgick striden oafbrutet med den hårdnackenbet, att fransyska och ryska jägarne, som stodo mellan begge artillerierna, icke drogo sig undan, oaktadt den oerbörda förlust de gjorde. Det var under denna strid, som en rysk jägare-officer kom till oss och sade: abm Gottes Willen schiessen sie nicht mit Carteschen; sie schiessen so viele von unsern Leuten. o Sedan han sagt detta, gick han, framför kanonerna, åter till sin trupp. Ett ogonblick hotades vi af ett kavalleri-ansall, under General Nansoutyis befäl. Cardell befallde då, att alla pjeserna skulle rigta sin eld mot kavalleriet. Troligtvis gjorde den god verkan, ty det vände om och drog sig tillbaka i ganska bäftig marschtakt. Annu sedan det var mörkt, fortsattes elden mellan vårt och fransyska artilleriet. bet var ett eget skådespel att se 40 kanoner i mörkret ulkasta sina eldklot; att se lagan af sprängda ammunitionsvagnar i mörkret sprida sitt sken på så lång! asstånd; att, så långt synkretsen räckte, se brinnande byar, och ryska soldaterne, efier stridens slut, göra upp eld under fältllaskorna, med dyrbara möbler och litterära verk, utsläpade från de brinnande husen i Schönfeld; att höra detta qvidande, denna jemmer af blesserade krigare, som tiggde om döden, för att slippa de le grymma plågorna. Allt detta gjorde ett in— EE) SAUL DO