jat spela. Vi lågo då på ett par mils alstånd från slagfältet. Ingen rörelse å vår sida gaf anledning förmoda, att vi, den dagen, skulle komma att deltaga i den afgörande striden. Morgonen tillbragte vi i all maklighet, och när vi, längre fram på förmiddagen, sate oss i marsch, skedde rörelserna med en sådan långsamhet, som om vi hade varit alldeles främmande för hrad som tilldrog sig i vår närhet. Vid middagstiden hade vi kommit tummelplatsen närmare. Svenska armeen gjorde halt vid stranden af Pertha-strömmen, linet ofvanför byn Schonseld, som lig på motsatta stranden och der striden fortgick med en ovanlig häftighet. — Oaktadt vi voro de stridande så nära, att vi hörde de hurrarop, som vexlades af de stormande vid de ofta förnyade försöken att taga och atertaga den vigtiga position, som byn Schonfeld utgjorde, var likväl lankan på möjligheten alt kunna få deltaga i bataljen längt aflägsen från oss, emedan vägen dit gick öfver den hila staden Taucha, som, i molsatt rigtning mot Schonlseld, lag 19 mil från oss. För att komma till schonlelå hade vi således en god mil att tillrygsalägga. Forsa te i en fullkomlig bekymmerslöshet i afseende på det som tilldrog sig i vär närket, blefvo vi väckta ur vär slummer, genom ankomsten af en adjutant från chelen för artilleriet, General Suremain. benne adjutant, en viss löjtnant G., ankom till oss omkring kl. 4, medförande befallning från Il. K. II. Kronprinsen till General Car dell, som kommenderade reserv-artilleriet, hvilket ul; gjordes al 2:ne 6:-diga och ett 42: kdigt batteri, tillsammans 20 pjeser af Wendes artilleriregemente, det ban skulle, med detta artilleri, inrycka i slagtlinien, för att understödja den ryska högra flygeln, under General Langerons ) besal, hvars artilleri hade lidit betydligt. Nyckeln till den ställning, Langeronska korpsen hade intagit, utgjordes af byn Schönseld. Denna by hade atshilliga gånger blifvit tagen och alerlagen. I och nära densamma var striden ytlerst hårdnackad. bet var på denna punkt, som det ryska artilleriet 2jort en så oerhörd förlust, all man kunde säga, all det var nära nog förstördt. Alt i detta hänseende återställa jemnvisten och hejda det paträngande fransyska artilleriet, var det problem, Svenska reserv-artilleriel skulle lösa. Al i denna sakernas ställning komma i striden så fort som möjligt, var al den yttersta vigt, och sa snart nämnde adjutant ) Langeron var, liksom Suremain, fransysk e—