JUDINNA NN.) ETT RESÄFVENTYR 1844 — Emellertid bör man ej låta sådant ofog opåtalt så passera; skulle ni icke vilja göra något i detta hänseende? — Jag skall åtminstone, så vidt i min förmåga står, göra förhållandet bekanto. svarade jag med ell ITeenude ofver hennes höga tankar om min ringa person. Sedan vi nelstigit, tillböd den gamle mig den lediga platsen i vagnen och bad mig spisa middag i sällskap med dem på gästgifvaregården i Veile. Jag sade. ja till begge bjudning zarne, och snart rullade vi åstad. Under vägen kunde jag icke under låta att beundra Hr Standlords muntra och lislig: väsende, som stack så skarpt af mot hans upp förande första gången jag sag honom. Det märktes tydligt, att han hade trädt i ett närmare förhållande till Rachel, men jag bråkade förgäfves. mitt hufvud med alt finna upplösningen af denna gåta. Skulle hon af kärlek till honom hafva förändrat sin religion, och således upplöst det band, som förenade henne med judiska folket? — Jag hvarken kunde eller ville tro derpå. — Månne han åter emot sin faders önskan ville gifta sig. med en ju(linna? Detta syntes mig vara lika så osannolikt, ty huru skulle jag, med minnet af den fruktan, han tidigare visat sig hysa, att förorsaka sin gamle far någon sorg kunna förklara hans nuvarande, ohejdade munlerligt. Jag beslutade att, kosta hvad det kosta ville, skaffa mig ljus i saken. Vagnen höll framför gästgilvareg gården. — Vi satte oss till bords, och jag började att leda samtalet på aftonen den 4 Juli. oJag blef högligen förvånad öfver att i dag träffå er i Vejletrakten, Hr Standford, sade jag bland annat, ty att döma af de yttranden, som ni fällde 1) Se N:o 98. 69 101 102 1024