RBidande Artilleriets deltagande i slaget wid Leipzig den 18:de Okt. 1813, skäldradt af em, som varit med i detta slag. Man har i många afseenden varit orättvis mot Svenska armeen och älven mot dess anförare under 4813 års fälttåg i Tyskland, i det man sorebrätt dem att bafva varit alltför overksamma, och dervid förglömt äfven det lilla, men vigtiga, de verkställt, t. ex. vid Gross-Beeren, Dennewilz och Leipzig. Ilvad bar man imellertid egentligen att sorebrå dem? Au ej bafva ossrat sig för intet. Ty sannerligen var ej Sveriges inleresse i den stora striden mot Napoleon lika om ej mindre än intet; ty, enligt all sannolikhet, hade det varit vida bättre lör Sverige, att, i tid, hafva varit med honom; och intet fick det också for alla sina, likväl ej alldeles ringa, olfer. Det enda, som således kunde göras, för att mildra det ledsamma intrycket af detta onationella krig, var att skona så många menniskolikl, som mojligt, och det bör derför ej lända anföraren till last, utan tvärtom till lindring af den :nissbilligande dom, historien mäste uttala ölver den tvetydiga ställning, ban, genom detta krig, intog. När det imellertid behosdes ett verhliat krafttag, då måste Svenskarne fram och dervid var artilleriet och, framförallt, det ridande isynnerhet verksamt. Det är derlore lika orättvist, som otacksamt, att förebrå dem deras overksamhet under 4815 ars krig, och att glomma hvad de dock obestridligt gjort derunder, heldst, man må för öfrigt tänka hvad man vill derom, de allierade, utan Kronprinsens af Sveriges medverkan, troligen kommit att spela en ganska slät roll, så väl under detta, som alla de öfriga krigen mot Napoleon. Men är det underligt, om utländniagarne glömt de tjenster, Svenskarne gjort dem, da vi sjelfva synas glömma dem, som utmärkt sig dervid? — Det är, för alt upplisva deras bleknande minne, som vi här vilja meddela några drag af deras delaktivbet i den stora, afgorande folkdrabbuingen, tecknade ej allenast af ett ögonvitine, utan t. o. m. al en, som sjell varit verksam vid densamma. De kunna äfven tjena till berigtigan!e al mången falsk mening med hänseende till detta dellagande, hvilken, under de sedan dess sorlidna 52 aren, spridt och nära nog rotfästat sig, och vi rekommendera dessa anteckningar derföre, såsom fullkomligt tillförlitliga, särskildt åt herrar historici. De lyda sålunda: ckedan tidigt pi s. m., den 18 Oktober 1815, gaf ett doft buller tillkänna, att kanonerna bör