Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 6 maj 1845, sida 2

INEBÅSEHAELS NRNELLELITELÄäK. Från Riksdagen. Med extra lägenhet af den 2:dre Mej. Ibland denna veckas samtalsämnen har under de två sista dagarna äfven varit ryktet om ett slutet plenum, eller en konklav af något egen beskaffenhet inom det Högsördiga Presteståndet i Lörjan af veckan. Förhallandet härmed, sådant det från flera hall omtalas, lär vara ungefär följande: Uti debatten på Riddarhuset om den nya tängelselagen deltog, sasom förut är nämndt, bland andra, chefen för ecklesiastik-departementet, ilerr Statstradet Silfverstolpe, och yttrade sig dervid enot den af Hr von Hartmansdorft först yrkade proposition, som var uppställd i likhet med Prestestandets nyss förut fattade beslut i ämnet, samt fällde dervid ett uttryck, som gick ut derpa. att han skulle ansett det ärligare, att rent af yrka afslag, än ett sadant beslut. som det omförmälda, hvilket, under ett skenbart bifall till den at Utskottet förordnade princip, i vissa delar likväl maste hatva till verkan att tillintetgöra densammas verkställighet. Bland ahörarne på läktaren vid detta tilltälle voro äfven ett par ledamöter af Prestestandet, för hvilka Hr Sillverstolpes uttryck icke hade gatt törloradt. utan hade en af dem, D:r S., en stund deretter berättat derom för andra ledamöter i Standet, äfvensom för Hr Erkebiskopen. Detta hade väckt en sa stor förgrymmelse, att Erkebiskopen kallade stånd-sledamöterna att samlas på Mandag-eftermiddagen, ezligt hvad för oss är uppgifvet. Vid detta tilltälle voro likväl icke alla ledamöterne tillstådes, inga åhörare inlätos och intet. protokoll fördes; men öfverläggningen lärer varit bland de icke minst interes-anta, och hatt till föremal, icke allenast att kommentera Hr Statsradet Silfverstolpes ofvannämnda yttrande, utan till och med föresla expedicrandet af en skrifvelse i Standets namn till Hr Statsrådet, med en formlig protest. Dä hela saken passerade utan protokoll, kan naturligtvis icke vara kändt hvad derunder specielt biitvit ordadt; men det berättas allmänt, att åtskilliga ledamöter skola beskärmat, eller, som man i dagligt tal kallar det, borstat sig icke litet ötver den tankan, Hr Statsrådet tillhäunagifvit om Hr von IIartmansdorfss proposition, oaktadt IIr Statsrädets anförande, visserligen icke i näpgot alseende ölversteg gränsen för den omdömets fril-et, som är hvarje riksdagsmans lofliga rått, och dessutom later sig ganska lätt törsvaras. Audre ledamöter skola också i allvarsamma ordalag erinrat härom, sökt att lugna de uppskakade sinnena och erintat, att man icke borde taga sak på bak, samt till och wed gilvit en lindrig antydning, art om nagon vid denna riksdag törtjenade att tillrättavisas för att hafva gatt utom gränsen af sin befogenhet, så vore det snarare Hr Erkebiskopen, genom de friheter, han vid flera tillfällen tagit sig emot åtskilliga af Standets ledamöter. Sedan denna debatt räckt en god stund, hade, så lyder berättelsen vidare, samma dag på aftonen en skrifselse verkligen blilvit expedierad till Herr Statsradet Sillverstolpe, men utan att innehållet deraf ens förut blifvit understäldt konklavens pröfning och beslut. Detta innehåll är för oss okändt och lärer förmodligen icke heller komma till allmänhetens kunskap; men det blir interessant att se, huruvida saken kommer att stanna härvid, och om de, som vid tillfället protesterade mot Herr Erkebiskopens och en del af de öfrige ståndsledamöternes onödiga hetta och hela det mindre välbetånkta företaget, anse sig belätne med att genom sin tystnad blifva inräknade bland dem, som varit med derom, eller om de komma att reservera sig emot hela denna akt, hvllken är lika ny uti riksdags-annalerna, som oformlig. Betraktar man nu å ena sidan, att det omförmålda tillstyrkandet från Lag-utskottet, hvilket af Hr Silfverstolpe försvarades, var grundadt på en regeringens proposition, och å den andra de ovanligt ifriga bemödanden. som hos en del ledamöter i Presteståndet ågde rum, för att motarbeta sjelfva principen derför, samt slutligen det speciella af den position, som Hr Erkebi-kopen tagit allt ifran riksdagens början, så kan nyssnämnda akt svärligen betraktas annorlunda, än säsom en Åppen demonstration. om hvars syftning och förhållande till regeringen meningarne leke lära kunna vara nriwvelret dalada