Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 30 april 1845, sida 1

mera ett nytt modereradt parti utan viss sammanhållningspunkt. a eM-å man noga härvid märka, att vi icke företaga oss, alt ur någon moralisk synpunkt bedöma de motiver, på grund af hvilka vi selt Astonbladet, och än mer Dagligt Allehanda och värst Vinterbladet utdela bittra moralkakor till ena fraktionen, älvensom sockergryn at den andra. Det är möjligt, att dessa tidningars redaktörer äga bättre tillfälle och anledningar, än vi, att bedömma hvad som kan anses moraliter felakligt — ehuru vi vilja för vär del göra bestämda undantag för icke så få af medlemmarne till det så kallade opposilionspartiet, hvilkas renhäriga och fasta harakterer vi tro oss känna — men vi förklara blott, i likhet med hvad vi genast i början yttrade, att af hvilka ledamöter än Bondeståndet vid 1844—45 års Riksdag bestätt, således antingen sämre eller bättre, än vid oden för åren 1840—42 (447); så hade i alla fall den politiska naturlag, vi här söka utveckla, verkat till splittring, när ett tredje parti, sådant som det här ofvan omtalade, modererades, helt och hållet missbedömt den förandrade ställningen och derjemte lyckats indraga till sig många af Bondeständets mest framstående män — ja måhända just de, bvilkas naturliga ädelhet gjort dem mest utsatta for öfvertalande och jemkning, eller hvilkas poliliska shiarpsinnighet icke stod på samma höjd som deras soslerländsku sinne. kor att ytterligare varna oss emot missförstånd, tiliagges, all misstaget hos de på spe så kallade (Statsekonomernee, i den mån de voro dårade al samma sorvillelse som nyssnämnde parti, alt neml. någonting för nationens för tiden varande högsta politiska fråga skulle kunna vinnas genom ådelmodig estergist i allmänhet, och synnerligen, att Bondestandet borde och kunde släppa bada sina förnämsta hallhakar — neml. snoret på pungen älvensom allmänna valrättsarundsatsen, innan standsshillnaden faktiskt var upphälven — detta misstag var vida mer förlåtliyt hos Bönderne, än hos dem af deras ledare i de andra stånden, som bordt inse, alt det motsatta partiet, lontagarnes, nödvändigt sknlle äfven sticka händerna så djupt iden öppnade pungen, som de hunde, ja, hisalla allt hvad Regeringen i anslagsväg, mahönda nu mer än nägonsin, var tvungen att begåra för attfå öronljud. Destoheldre skulle lontagarnes parti så göra, som de, oberäknadt hvad som soll personalen till godo, naturligtvis ville försöka precist samma politik, för att ingratiera sig hos den nye monar