Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 29 april 1845, sida 2

nade sig af den frihet, som lemnades honom till att förskaffa sig en än större. En vacker qväll gick han, lätt till sinnes, och ännu lättare utrustad, sin kos. Det bar af vesterut. Ingen anstalt vidtogs till hans efterspanande. Och sålunda anlände han välbehållen till Abo, der han, under lånadt namn, utgaf sig för en vandrande konstförvandt i samma yrke, , hvarvid sjelfva Tordenskiöld först vant sig vid hvassa instrumenter af stål. Ett halft år tillbragte den befriade sålunda förnöjd och med godhet bemött i den mest finska stad Finland eger: dess gamla aktningsvärda hufvudstad. Palm tycktes hafva kunnat och bordt känna sig lycklig äfven i längden i en fridfull ställning, hvilken syntes öfverträffa de djerfvaste förhoppningar, hvartill ban egde någon rätt. Och likväl kände han sig ej lycklig. Detta hörer till oles mysteres i de dunkla irrgångarna af menniskohjertas Cit . Que nos destinces saccomplissent! ropa underliga röster från djupet, så alt de förnimmas af stora och små män. Och de följa de manande stämmorna blindt. Palm hade ej såti nog af svensk krigstjenst ännu. Stora förändringar hade försiggatt på ytorna och under dem. Band, snodda tillsammans af mer än ett halft årtusendes hvälfningar, hade plolsligt blilvit afskurna af Alexanderssvärdet. Nya vindar blåste i nya eller omlagade segel. Men ex-sången från svärtholmen kände af dessa pustar intet. Han drefs af oemotståndlig längtan att på nylt offra sill lif åt en tjenst, som redan strängt utkräft af honom det hårdaste offer, hvilket af en menniska kan begäras och lemnas: afsägelsen för alltid af arfsrätten till vår Uerres fria luft. Begripe den detta, som det förmår. Det vissa är att Palm, behörigen utrustad med pass, så väl af ryske besälhafvaren, som oden svenske landshöfdingeno — denne var en man, hvilken ännu lefver i mångens tacksamma åminnelse, friherre Knut v. Troil — drog hän (ill Sverige. IIan fann der lätt anställning vid ett bland de irikets sydligare trakter för