Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 25 april 1845, sida 2

Helige Seronos arm; ett allmänt mummel af harm och ovilja hördes, och detta tilltog, då man varseblef den fräcka och djerfva mine, Parisaren antog. NU nalkades det Heliga Sakramentet, och redan såg man guldfransarna glänsa i solen, fjäderbuskarna svajade, välluktande rökelse uppfyllde luften, musiken genljöd på afstånd, och Merceder munkarna med sina klangsulla stämmor utförde bibliska sånger. Det hastade: Parisaren bibehöll sin ställning, tryckte ner halten fastare, höll derpå med båda händer, och gaf under förskräckliga eder tillkänna, att ingen kunde tvinga honom alt knäböja. Det Heliga Sakramentet var helt nära, men just nu uppstod en brottning emellan Parisaren och en stor grof Andaluser, hvilket gjorde att Parisaren föll baklänges för Erkebiskopens fölter, den han var nära alt draga med sig i fallet.. . Man skrek nu på Fransosen, Helgerånaren, och tumultet blef förskräckligt; oaktadt presternas mellankomst antog det en vild karakter: Knifvar blänkte och... så slutade Parisaren sina dagar. Slut. — — ETT RESPEKTABELT STAMTRÄD. Pariser-tidningarne förmålte för någon tid sedan, att en afkomling af den i Walter Scotts roman (Ivanhoenp förekommande Tempelriddaren skulle föra en Nordamerikanska till altaret. MADAM LACOSTE, som blifvit namnkunnig g nom den mot henne riktade anklagelsen att hat. va förgiftat sin man, hvarför hon blef frikänd, har nu gilt sig med en advokat i Åuch, broder I till hennes försvarare.