från andra sidan Sundet. — Ilicentiaten G. Smith (från Köpenhamn) föreslog nu en skål för aden Nordiske Allianced: han påminde om de trenne folkens gemensamma urprung, och huru det gått med dem, som det går med bröderna i en och samma familj, alt de nemligen trätit och kifvats, men vi borde dock med förtroende möta framtiden, ty det var äfven en bekant sak, att de som i pojkåren slagits som värst, blifva i mognare år de såtaste vänner. — Ref. beklagar alt ej kunna fullständigare återgifva dessa tvenne tal. — Slutligen föreslog den Svenske talaren asskeds-skålen. benna sest, ehuru högst enkel till sin anordning och ringa till sin kostnad, saknade hvarken högtidlighet eller iglädje. Omgisningen af idel landsmän och stamförvandter, de vålbekanta språken, de herrliga nationalsångerna (deribland flera mästerligt utförda solonummer af Dannström) — allt detta tillsammans gaf qvällen något på en gång tillfredsställande och rörande: man var långt från Paris, man vallfärdade i tanken till: hem och vänner. Det är på begäran af Föreningens Styrelse, som osvanstående berättelse lemnas åt publiciteten. Sällskapet begagnar detta tillfälle, att annoncera sin tillvaro. Dess adress är: -Cafså de Danemark, Rue S:t IIonore. o Ålven vid ofvannämda fest visade sig den värdiga hallning och det städade allvar, som här gjort de unge Nordiska handtverkarne så fördelaktigt kände. Ingen deltog i deras lag, utan aktning för det behof, som de i stiftandet al denna Läseförening uttalat, och utan varma lyckönskningar för detsammas uppfyllande. Paris den 44:de Mars 4845. C. J. B—n. AARnnnnnnnnnnnnne —