Skandinaviska Läsesårenimgem i Paris och Adam ehlensehläger!). En förening af Skandinaviska bandtverkare i Paris har redan länge ägt rum, ehuru inskränkt inom ett mindre antal och utan bestämda reglor. I becember förlidet år utgick från detta sällskap en inbjudning till alla de öfriga Skandinaverna, alt gemensamt fira Jul och Nyår, och dessa båda fester blefvo anledning till Sällskapels utvidgning och organisation. Den 42 Jan. d. å., samma dag som Ungdomen vid Nordens trenne Universiteter firade sina Minnesfester, sammanträdde här omkring 60 Skandinaver, och stiftade efter skedd öfverläggning en Skandinavisk Läseförening. Såsom namnet ger tillkänna, är dess hela ändamal, att genom Nordiska tidningar underhålla sambandet med såderneslandet, och att genom vald Nordisk litteratur arbeta för inbördes upplysning och förädling. Flertalet af Sällskapets ledamöter består af Arbetare, (till hvilka de flesta af här vistande konstnärer, Läkare, Litteratörer ock Technologer hafva slutit sig. ÅÄf lätt begripliga skäl halva infrådesoch månadsafgifterna mäst bestämmas temligen läga, så att föreningens ekonomi på intet vis är tilifredsställande. Utan välvilligt understöd från moderländerna, fran deras Skandinavisha Sållskaper, och från frikostiga sorlägvare, lärer svarligen dat vackra ändamålet kunna uppnås. Några ingångna skrifvelser hafva redan i detta hänseende gilvit föreningen flera glada förhoppningar. Bland sina ledamöter har det unga sällskapet äran alt räkna Etats-rådet Oeblenschläger, som härstädes tillbragt vintermånaderna. Vid en af Sällskapets sammankomster föredrog den frejdade skalden en ännu otryckt dramatisk dikt: landet fundet og forsvundet, hvars ämne är Amerikas upptäckande af Isländaren Björn Breidvikingakappi och dennes romantiska kärlek till den sagra Thurida. För att nu på en gång förklara den ärade ledamoten sin erkänsla, och tillsammans fira en slags arsfest, beslöt föreninsen, att d. 44 Mars samlas till en Skandinavisk Soirce. Norska, Svenska och Danska sänger voro inöfvade af en syrdubbel quartett s(till häållten sammansatt af unga sandtverkare); musik var af Dannström för tilllallet komponerad med ord af Bergman; en Dansk målare hade ombestyrt en transparent, hvilken, draperad med de tre Rikenas slaggor, prydde den stora och präktiga tokalen. Mag. Bergman var anmodad att vid tillfället föra Sällskapets talan, och hans första skal, hvilken, såsom upplysande bade sällskapets och festens mening, på Direktionens begäran meddelas, var ungefär af följande lydelse: MM. HH. Vi samlas här trenne flockar af unge män, vi äro söner af trenue konungariken, vara språk bära skiljda namn, och nyss mötte vi såsom sremlingar hvarandra. Hvarföre möttes vi? Har icke den stora staden, der vi gästa, denna verldsidgernas och framtidslorhoppningarnes brännpunkt, denna konstens och industriens jättestora bazar, der nöjet sirar året om sin ystra karnaval — har icke detta sköna paris sysselsättning och tidslördrit nog för oss alla? Vi möttes derföre, att midt i denna gliltrande herrlighet, midt i denna förforiska glädje följer oss mianet af det tysta, bleka, tariliga land, der vi vuxit upp bland klippor och strömmar, i bokarnes skugga eller vid granarnes susning. Detta heliga minne har fört oss tillbiopa, har hållit oss qvar, och har stiftat mellan oss elt förbund, hvars syfte är en erinran om vart gemensamma ursprung och våra gemen—— I Korrespandentartikel till Stockholms Fi:: t-: — — — — — — AR