Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 22 april 1845, sida 1

QOVINNANS EMANCIPA TION. Flyg då dit, der solen stänker dina ringar med sitt guld, jag är lycklig, när jag tänker: Han är min! Han är mig huld! FRANZEN. Jag sjunga vill den ljusva lott af qvinnans mål bland jordens skiften, af bennes minnesvård vid griften: yIlon älskade och gjorde godt 15 När den står qvar i sorgsna bröst, sin lefnads gåta skönt hon löst. O! Du, som detta mål förstod, som fick, ur Skaparns milda händer, den eld, du på hans altar tänder af kärlek, kraft och tålamod, i pligten lön och ära ser, vill vara qvinna och ej mer! Du känner än den herrlighet. som göms i själens högre fägring, och anar, bortom näöjels hägring, en sannare lycksalighet. Rent, som ditt hjerta, ditt begär och blygsamt dold din storhet är. Den luftkrels, der Din barndom närs; en moders famn, en fars förtjusning, — är kärlek blott, och himlars ljusning af denna Cherub till dig bärs. Låt honom dana, leda dig, som skyddsgud på en fridsäll stig. Och från den rymd, dit endast når en aning om odödligheten, skall kärlek, född sor evigheten, sig sänka uli dina spår. Vid altarfolens helga rund med honom knyts din själs förbund.