lens historia, kan styrkas och bevisas!..: Men vad skränar du då öfver? Hvi skriker du då 4 öfver förföljelse emot Herrans tjenare? Hvi båbördar du oss då den afsigt att bafva veat stjäla heder och ära af en hel klass medborgare och emhetsmän?? År du då icke mäkig af att inse, det den bestraffning, som erundar sig på sanning och rält, aldrig kan Iblifva någon smädelse; det den nitälskan, som igår från ett rent uppsät, aldrig kan få namn af förföljelse; det de anhlagelser, som man med fulla, ojäfaktiga bevis kan styrka, icke äro radomontader, eller foster af förvridna hjernors gallsprängda bemödanden?!?? Dock, hvi tala vi till dig om sanning och rätt! Du förstår det icke .... Hvi uppställa mot dig bevis och fakta? Du; påstår likfullt, att de äro idel osanningar loch smädelser .... IIVi mot dig åberopa sornllidens och samtidens vittuesbörd! De äro för dig af noll och intet värde.... Vi hasfve också icke löretagit oss denna liköppning för din, utan sor Allmänhetens skull, på det att den sjelf 7 måtte hunna rättvist pröfva och döma oss emellan. Ännu, Hr pamsletiskrilvare, ett ord innan vi skiljas: Du yttrar på ett ställe i din libell, att eder relihionen slagit rot i kjertat, der gnisslar man ej af vrede öfver en motståndare; der ekäller man ej, såsom hunden på månen; der utöser man ingen frenetisk ilska mot det, som kan vara en misshagligt, utan man vederlägger och beztraffar med höfra och kärlek. Har du väl sjelf, o pamiletiskrilvare, ställt dig dessa reglor till efterrättelse? Har du yederlagt och bestraslat med hosva och kärlek?? Eller har du gnisslat af vrede öfver din motståndare; skällt på honom såsom hunden på månen; utösten frenetisk ilska öfver det i bans skrift, som varit dig misshagligt I... Lägg banden på hjertat och svara efter samvele, så vida dess röst ännu talar i dill bröst — svara ja eller nej till dessa srågor! Men kan du nu samvetsenligt icke svara annat än nej; hur ser det då ut i ditt hjerta? llar väl yfeligionen slagit rötter? derstädes? Ar det i dess namn, sisom dess försvarare, såsom ljusets och sanningens kämpe, som du mot oss uppträdt?.... cuskue. Catilina 3 Har du glömt hvad Stiftaren af vär heliga religion yttrade till Phariseerna: Ve eder, J skrynmtare, som gören drickekaret och fatet rent wtantill, men innantill äro all ting full med rof och orenlighet! Ve eder, J skrymtare, som ären like de grafvar, som udaratill äro hvitmenade, hvilka utvärtes synas dägeliga, men innantill äro de fulla med de dödas ben och all orenlighet? — Tror du, att något af denna straftdom kan lämpas på dig?.... Likoppningen är nu fulländad. vi äro glade deröfver, glade i det hopp, alt den tänkande, den pröfvande delen af Allmänheten skall låta oss rättvisa vedersaras. Alla pamslettskrisvarens utfall emot liberalismen och hans personlige invektiver emot Kateketen lemne vi obesvarade. Att till besvarande upplaga de förre, skulle fordra ett vida större utrymme, än hvad en tidning kan medzsifva; att upprepa och granska de sednare, skulle vara att ställa sig på samma låga ståndpunkt, som den, hvilken pamflettskrifvaren funnit for godt att intaga) . Ryta kan en best, skria kan en åsna, råma kan fånaden, säger Thorild på något ställe i sina skrifter och vi lemne gerna dessa vackra funktioner åt pamflettskrifvaren. Skulle han för öfrigt vilja veta, huru samme vidtfrejdade författare definierar och indelar smådelsen, så se här hans ord: Färsmädelsem, är den vildhet att med lögn och konst göra andra lägre, för att sjelf vara hög! Väsendet af all försmadelse är, att med ?) Ait genomgå och granska alla de tryck-, interpuulctions-, tanke: och språlc-fel, hvilka pamfletten innehåller, vore ett lika tacklöst arbete. Säkert är emedlertid, att om den håndelsevis råkade i Svenska Minervas händer, och ro Ge e vara ovartisk, så .222 E—-— t t