—2k2 ——— för att der i sus och dus sluta karnavalen. Sedan de rumlat om nägra timmar i Brögge, ville de begifva sig på hemvägen, men det var för sent och stadsporten var redan stängd. Som Nattsvärmarne icke ville betala portpengar, så stannade de qvar och öfverlemnade sig ånyo ät karnavalens fröjder; och när de ändtligen åter tänkte på hemvägen, var Askeonsdag redan till hälften förfluten. Emellertid hade de hedervärde borgarena i Damme, genom bagaregesällernas uteblifvande, råkat i en icke ringa förlägenhet. Knappt började det att dagas, så gick hvar man, såsom vanligt, till bagaren för att köpa bröd; men bagareboden var tom. Man gick till den andre bagaren — samma tomhet. De begge bagarnes hus blefvo belägrade af en utbungrig menniskomassa; de små plantorna i alla hus i Damme skreko på frukost; talrika folkhopar skockade sig tillsammans och tågade, svärjande och stormande genow gatorna. Så förgick förmiddagen. Vid middagstiden blef hungren allt mera pockande. Slutligen varsnade några på Bruggervägen posterade kälkborgare 2 dunkla punkter vid horizonten, och snart visade sig de nattsvärmande gesällerna, som blifvet förvandlade till dagsvärmare. I triumf förde till sina bakstuger, knådade de hastigt och lustigt degen, och några af de hungrigaste eldade upp bakugnarne. Slutligen, kl. 3 e. m. utdelades det första baket bland invånarne, som med glupskhet slukade det varma brödet. Stadens låkare var den ende, som drog nytta af denna hungersnöd, ty ban hade många indigestioner att behandla. 117 mord. Spanska tidningar omförmåla en beryktad röfvare, vid namn Jose Sastra, som ensam skall hafva begått 117 mord.