En L i ke å pp po ning). Pamslettskrifvaren srägar: a Ligger det någon asanning i Ilandels. och Sjöfarts-tulningens esrumslällning af Arislokratien, Despolismen och ullicrarlicnÅ — Härtill svara vi ett bestämdt och öppet åejan, och att vi med fullkomlig trygghet kunna uttala detta ord, derföre är verldshistorien oss en säker borgen — ett villtne, som icke tusentals pamsleltskrifvare måkta jälva. Pamslettskrifvaren säger, att han icke af historien känner någon tid, då det hette, eingen Gud förutan Adelsväldet skall du dyrka; ingen är, som lijelpa kan, förutan det.o NI-na! oppet, i just dessa ordalag, har väl aldrig Adelsväldet proklamerat denna lära: man om man blott går några bundrade är tillbaka och under denna tiderymd till innevarande dag samlar alla deras despotiska handlingar samt begagnar dem såsom premisser; så kan man vara fullt sorvissad om, att man skall komma till precist samma resultat, som det, hvilket vi, uti den af pamflettskrifvaren här osvan citerade tiraden ur första budet af vår politiska katekes, antydt och framställt. — Eller tror icke pomsletiskrilvaren (för att nu tala om blott värt eget sådernesland) att flertalet af Svenska Ridderskapet och Adelns medlemmar skulle af själ och bjerta önska den tid äter, då största delen af Sveriges jord var i deras ego; då de godtyckl ist afejorde sina underhafxandes väl eller ve, ja dömde öfver deras lif; då de, bland annat, kunde astvinga konungarne den försäkran, alt inga vanbordiga skulle erhålla rikets embeten; då de, efter behag, tilloch afsatte regenterne; då de från sina fasta borgar trotsade lagarne och deras vanmäktige handhafvare; då den ofrälse mannen hardt nära betraktades som ett oskäliat djur, och då ingen annan rätt, än den på godtycke grundade styrkans, var den asgörande i landet?... Tror icke pamslettskrifvaren, att de skulle önska sig en sådan Adelsväldets gyllene tid äter? Eller vill ban kanske förneka alt en sådan tid någonsin funnits? — Men är han icke i stånd att neka detta och kan han icke jäfva, hvad tilloch med deltsistförflutna året burit vittnesbörd om, nemligen att hos pluraliteten på Svenska riddarhuset lesfver och rör sig samma förtryckarelynne, samma herrsklystnad, samma despotiska sinnelag nu, som för ärhundraden sedan; så kan han väl icke eller neka, att dess medlemmar, om det stode i deras makt, skulle ånyo vilja upphälva sia till allenaregerande i landet, till tyranner, hvilkas vilja utgjorde folkets lag, till maktegande, hvilka, liksom den — — ) Forts o. slut fr. föreg. N:r.