schali; länge var det amig ej möjligt att få veta något om hans öde. Flere år derefter sammanträffade jag åler med den unga embetsmannen; vi talade om det förflutna. Nå, huru mår Kirdschali, eder vän?9 frågade jag, oveteni ej hvad som blifvit af honomen pom jag vet detlo svarade han och berättade mig följande: yKirdschali affördes till Jassy. bragtes inför Paschan, och domdes till döden. Dödsstraffet skulle verkställas på en högtidsdag. Till dess förflyttades han till ett fängelse, der han bevakades af sju turkar, som i grund och botten voro lika stora skälmar och röfvare, som Kirdschali, hvarföre de hyste nästan slalvisk vördnad för honom och åhörde med denna i Österländerna så vanliga begärlighet — hos dem stegrad till högsta grad — de underbara berältelser, han hade att förtälja dem. yDet var liksom om elt hemligt band förenade den sångne och hans vaktare. En gång sade Kirdschali till dem: oBröder! min stund slår nu snart. Ingen kan undgå sitt öde. Jag måste snart skiljas från eder. Något minne af mig ville jag allt lemna er 15 Turkarne lyssnade med vidöppna munnar. i vBröderly forttor Kirdschali. då jag för trenne ar tillbaka tillhopa med den saligt afsomnade Michailaki dref röfvarehandtverket i denna trakt, begrofvo vi i steppen, ej längt från Jassy. en pung med halbiner (ett Wallackiskt mynt). Det är klart, att hvarken han eller jag skulle få nytta af denna skatt... Ja, så var det af ödet bestämdt: tagen J densamme och delen den som vänner. prurkarne hade nära nog förlorat förståndet. Man rådslog om, huru man skulle hitta på stället der skatten var förborgad. De voro af delade meningar, men slutligen förenade de sig om det beslutet, alt Kirdschali sjelf skulle visa dem vägen. Natten afvaktades. Kedjorne aftogos från Kirdschalis fötter, men hans händer sammanbundos med