het med Handelstidningen, att om en adelsman, i närmare eller sjermare led, bär ett i historien ryktbart och stort namn, detta skall oifva honom full rätt att blifva lika aktad och ansedd, som den, hvilken först förvärfvade detta namn aktning och anseende.? — — Här hafve vi äter igen en af pamflettskrilvarens vanliga förvrängningar. Handelstidningen har aldrig bvarken trott? eller påstått något sådant. Det är Adelsväldet, som den lagt denna förklaring af det andra budet i munnen. Att den hast sina stora och grundade skäl att göra detta, bevisa, bland annat, så väl den innevarande riksdagens, som åtskilliga föregående riksmötens riddarbusförhandlingar, i hvilka man ständigt och jemt ser Ridderskapets och Adelns konservativa medlemmar vädja till förfädernas ära och anseende, åberopa häldernas dom öfsver dem, srammana deras andar för alt stå sönerna bi uti den hårda striden emot liberalismen och demokratiens öfver sina bräddar flödande ström. Några egna ridderliga värf, några egna utmärkta förtjenster af säderneslandet bafva de icke att berömma sig af, — och derföre måste alltid försådrens skuggor besvärjas att uppstiga ur sina hvilorum för att försvara sinaättlipgars ärfda, urgamla och häfdvunna srioch rätligheter. Man skulle kunna fylla en bok, tio gånger så diger som pamflettskrifvarens libell, med dylika åberopanden, dylika vädjomål till häldernas vittnesmål, dylika andebesvärjelser. — Men hvad är väl detta annat, än att uppmana folket alt tro, att om en Adelsman, i närmare eller fjermare led, bär ett i historien ryktbart namn, så ger detta honom full rätt att blifva lika aktad och ansedd som den, hvilken först förvärfvade detta namn aktning och anseende? IIvad är det väl annat, än att uppmana folket att tro, udet adeliga dygder och goda egenskaper aldrig kunna urarta, utan gå i arf till sednaste efterkomimande? Ulvad är det väl annat, än en — förklaring af andra budet, så, som Handelstidningens kateket låtit Adelsväldet tyda detsamma?.... Men, om detta verkligen och ovedersägligen är förhållandet; hvad återstår då af pamsletiskrifvarens, på det ofvan anförda citatet följande, och på bans förvrängning af Ilandelstidningens ord byggda, klingande fraser? — Intet. Vidare påstår pamsletiskrifvaren, att Handelstidningen proklamerat, det folket ej skall eftersträfva, upplysning och bildning. bå detta Handelstidningens föregilna bud bygger pamslettskrifvaren sedan en lång ramsa, ämnad att be Mt—— —— — —— —— —