ryske sjelfherrskaren, proklamerade sig vara i Guds stad och ställe på jorden. Det är till detta mål, som alla aristokratiska sträfvanden under sekler tenderat och framdelesskola sendera, så länge det i verlden finnes en makt, som kallas Adelsvälde; så länge det gifves ett stånd, som benämnes Adelsståndet; så länge det finnes en kast, som på grund af anor och privilegier fordrar företrädesrättigheter framför andra medborgare. Att Svenska Ridderskapet och Adeln, åtminstone flertalet af dess medlemmar, icke uti detta hänseende gör något undantag från den allmänna regeln, bevisa dess både äldre och nyare antecedentia. Det är ännu icke fulla 8 månader sedan en Svensk aristokrat, i kretsen af sina likasinnade medbröder, lisligt och med fullt allvar bedyrade, att om ock himmelens englar stege ned och förelade honom ett representationsförslag, så skulle han vägra att underskrifva detsamma, om det skulle anses såsom ett ultryck af folkviljan. Sådana höga herrar, som de, hafve vi ingen brist på, och låte man dem blott komma till makten, den fulla makt, som de eftersträfva, så singe man snart se antingen det vore deras vilja, eller Guds vilja, som folket måste underkasta sig. Låt Guds och Åristokraternes fordringar (förutsatt att desse sednare bade makten i sina händer) komma i kollision. med hvarandra, och man skall snart erfara, all de skola söka göra sina så kallade rättigheter gällande framför Guds. Den kristna läran, sådan som den af stiltaren och hans apostlar förkunnades, känner inga ståndsskilnader, inga anor, inga privilegier, inga företrädesrättighelrr. Tvertom säger den utirychligen, att alle äro vi vid lifvets början och vid dess slut hvarannan like. Men gå upp på svenska riddarbuset, eller i hvilken annan större Adelsförsamling i verlden som helst, och predika denna lära; erinra de församlade om, att Kristus sagt, att den, som sig förnedrar han skull varda upphöjd; bjud dem i Hans namn alt alsäga sig alla sina förmenta prerogativer och varda såsom en af oss, och du skall snart erfara, hvad du med detta ditt muns tal uträttandes varder: du skall snart erfara, att de betrakta sig såsom jordenes qudar, och att desse vid den himmelske gudens besallningar, då de råka i strid med deras egna intressen och fördelar, anse sig icke beböfva fästa något afseende. Men vore vål ett sådant förfarande annat, än att i handling såga till folket: Du skall inga andra gudar hafva för mig?.... Pamfettskrifvaren sortsar: Ej tro vi, i lik