K I R D S C II Å L I) eller ALEXANDER PUSCILKIN, Vid sängelsedörren stod en postkaruza ... Ri vol kanhända ej huru en sådan Karuza ser ut. Det: å ett slags låg korgvagn, som ännu för ej så länge s0dan i Bessarabien skulle föreställa postvagn. Den förspändes med sex eller åtta usla kampar. En moldauish bonde med muslacher och en sårskinnsmässa red på en af dem, och genom starkt hojtande och flitigt med en kort piska utdelade rapp, lyckades det honom merendels alt hålla skinkmärrerna i en jemn traf. Blal en af hästarne tröltkörd, hvilket ej hörde till sällsyntheterne, så trånspändes den, erhöll en portion förbannelser och lemnades åt sill öde. Bonden kunde för öfrigt städse vara viss om all på återvägen tråsla den åter der, hvarest han hade lemnat den, vanligtvis till stillande af sin hunger betande odemarkens vexter. Det var ej något utomordentligt alt en resande, som från någon station farit med åtta hästar, ankom ull den nästa endast med två. Så var det ännu år 1821. Nu är Bessarabien formadt efter rysk modell, och man begagnar nu der ryskt spann och ryska teleger. Altså en sådan Karuza stod en al de sista Se ptemberdagarne 1821 framför fängelsets port. Judinnor med hangande ärmer och smäflande tofflor, Arnautiskor i sina brokiga och trasiga klädningar, skönt vuxna moldauskormed sina svarlögda barn uppå armarne, omgäfvo Karuzan. Männen iakttogo lugn tystnad, qvinnorna voro olåliga och väntade på något. Porten öppnades; nagra polistjenstemän kommo ut på gatan; efter dem förde tvenne soldater den fjettrade Kirdschali. a Han syntes vara trettio ar gammal. Hans bruna ansigsdrag voro regelmässiga, men vilda. Han ) Se N:o 81.