verldshislorien under loppet ak mer än ett årtusende ger vid banden, att kristna adelsmän, kristna despoter och kristna bierarker, icke blott enskilt, utan i massa, medelst sina bandlingar ådagalagt, alt de tyda vissa satser i vår troslära så, som vi uti vir politiska katekes låtit dem göra; så kunne vi på intet sålt finna något orätt derutinnan, att vi, när det så lämpade sig, lade dem sjelfva troslärans ord i munnen, för att sedan genom förklaringen gifva allmänheten en åskådlig bild af deras hjerlans innersta tankar. — KAf frukterna skolen J känna trådeto, säger Stiftaren af den religion, till hvilken vi bekånne oss. Menniskans frukter, i biblisk mening tagne, äro hennes gerningar; bafva nu dessa visat sig vara onda, så skola de väl äfven såsom sådana framställas, ty icke hemlar man fikon af törne, eller vinbir af tistelen. I formen för denna framställnining, då den blott icke afviker från sanningen, kan icke något orått eller anstötligt ligga, utan möjligtvis för ethem ensaldigomo; men äro icke dessa sastare i tron, än att de kunna ataga anstöto deraf, då halva de sannerligen icke byggt sin grundval på hälleberget, utan på lösan sand, och då vilje vi för deras akänsla för det högre och varaktigares icke gilva ens så mycket, som den droppa bläck, hvilken i detta ögonblick flyter ur vår penna. (Fortsättes.) me