Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 14 april 1845, sida 2

den högre åsiglen af landets anspråk och behof; medlet ett replierande på velenskapsmännens yttrande i frågan; å andra sidan bufyudsakligen lokal-interresset och dess anspråk, men utan inblandning af enskildt interesse. På denna sidan röjde sig omisskänneligt den fullständigare insigten af allt det praktiska i saken, tillika med aningar om förbållanden, i afseende på hvilka det icke är omöjligt, att våra högt aktade namn i natural-historien torde komma att i framtiden få orätt. Ialarne å ena sidan (Vetenskapsmännens) voro Hrr Schartau, Bergsten, Nordvall, Lagergren; å andra sidan IIrr hjellberg, Billström, v. Koch (alla från vestra hafsbusten), Ir Norin, samt förmedlande mellan båda, och yrkande på en återremiss Hr Langenberg. Det är väl möjligt, att Vetenskapsmännnen fullt utredt frågan, och i det fallet är det beklagligt, att det icke skett på ett sådant sätt, som huunat öfvertyga personer med kännedom al yrket, älvensom af varan. Men skäl framkastades, hvilka, när motsidan ej kunde anföra detaljerne, qvarblefvo för begreppet, och slutade med att lemna de praktiske männen rätt. Irr Schartau, m. sl., som förde Utskottets talan, anförde hurusom ej allenast i Bohus Län, utan ock i bela Sverige, den fördom gjort sig gällande, att fiskande kan öfvas buru som helst, och att fisken ej kan utödas; alt, utan att närmare känna yrket, hvarje klok menniska vet, alt borttagandet af en skapad varelse icke kan blifva utan följd, älvensom att, der inga mogna, till fortplantning dugliga, individer qvarlemnas, ingen afkomma är att vänta. Den stora rommsillen utgöres af sådana mogna individer, som äga fortplantningsförmåga, hvilken de sednare, eller småsillen, sakna. Det vore orimligt alt antaga detta sednare för all tid af småsillens tillvaro; antaga, alt ett slägte vore till utan förmåga att fortplanta sig. Således återkommer man till det omdöme, att småsillen sramdeles, såsom mogen rommsill, erhåller sortplantningssörmågan, den hon i omogenhetlstillståndet saknar. När småsill fångas till en mängd af bundratusentals tunnor, skulle densamma, besparad, en annan gång, kunna fångas till millioner tunnor; motståndet mot Utskottets Betänkande vore ovåntadt, enär man visste, att detsamma stödde sig på grundliga undersökningar af sådana män, som Fries, Ekström, Lovån, Nilsson och Wablberg, och att detsamma var med mycken omsorg uppstäldt, att Vetenskapsmännen borde, såsom en god auktoritet, tros mera, än fiskares uppgifter; alt B. Fries uppehöll sig en hel vinter i Bohusländska skärgården, för att närvara vid silllisket. bet vore för öfrigt icke först nu, som man börjat anse de stora vadarne förstöra sillfisket; man hade alltid haft samma tanka, och, om det allmänt erkändes, så ägde Staten att vidtaga en åtgärd för att afböja missbruket, om också fattiga fiskare, som genom förändringen komme att förlora, borde tröstas genom ersättningar; slutligen visste man, att det så kallade trangrumset varit en bland orsakerna dertill att sillen blifvit skrämd från kusten. — I Norrige finnas stränga restriktioner och påbud om sältet för sillsiskets bedrifvande. Exemplet deraf visar, att det icke är så fördersligt att Staten ordnar om denna angelägenhet. i A andra sidan invändes, att ändringarne i bestämningarne för siskebragdernas beskaffenhet skulle alldeles borttaga bergningsutvägen för en — LOOKS OROAR —