dagar derester — eller i samma plenum, som Presteståndet, sitt höga medlarekall värdigt, med 25 röster mot 14 antog Konstitutions-utskottets förslag till en förändring i grundlagen, hvarigenom Adeln och Presterskapet skulle för framtiden kunna hindra all reform i grundlagsfrågor, alt t. o. m. blifva hvilande till en kommande Riksdags slulliga afgörande — gjordes af Herr Professor Grafström, i ett längre och mycket sansadt anförande, samt af Prosten Berg, ozillande anmärkningar emot Doktor S:s påstående, alt presterskapet skulle vara en orsak till, eller kunna förbindra läseriet. Doktor S. sade sig i utskoltet ärna försvara de yttranden, han halt i motionen. Nekas kan ej heller, att läseriet leder silt första upphof från skrymtande eller sjelfförvillade prester, som genom sina predikningar uppskrämt och oroat sinnena, hvilka sedan smitlat hvarandra; och hade vår bierarki sökt qväsva detta onda i sin första uppkomst i stället alt låta det rotfästa sig, så hade onekligen hierarkien handlat mer efter sin sanna bestämmelse och gjort Konungen och landet långt större tjenster, än genom sina Riksdagsförbandlingar, hvilka under sednare tider endast blottat dess begär efter verldslig makt och inflytelse och söndrat från Presteståndet de sinnen, som fordom med en viss vördnad betraktade de hierarkiska institutionerna. Presteståndet — jag talar naturligtvis om dess välkända episkopala majoritet — har vid innevarande riksmöte gifvit så tydliga bevis på sin egoism, maktbegär och hat till allt hvad reform hette, alt den tid ej kan vara långt borta, då Presteständet i egenskap af politisk instilution måste med Biskop Brask utropa: Vår undergång är för handen! och förgäfves söka rädda de fördelar, man nu erbjudit det såsom vederlag. Ilvarken Staten eller Kyrkan skulle komma att förlora derpå, att denna korporation inskränktes till den verkningskrets, som den egentligen tillhör, och hvars råmärken denna andliga korporasion lyckats utvidga under en tid, då kyrkan var Statens förmyndare, och genom medel, som stodo i uppenbar strid med kristendomens anda, som grundlagt denna makt. — Den motvilja mot folkets billigaste önskningar, som Riddarhuset under innevarande liksmöte visat, utgår från några djerfva partigängare, som anskaffat sig en kobort af i samhållet betydelselösa och för samhåället likgiltiga, mehaniskt röstande, personer; men annorlunda är sorhallandet inom Presteståndet, hvars maktegande pluralilet utgöres af personer, byilkas handlingar ej kunna mildras af det annars just ej ARAn AA 1 — ——————————— — — a AAs— — — -2 — k — ä——