de förgäfves sökte att försvara sig mot den tiodubbelt öfverlägsna fienden. Kirdschali befann sig vid Georg Kantakuzenos afdelning, om hvilken ej nagot annat finnes att anföra, än hvad som redan är sagdt om Ypsilanti. Aftonen före drabbningen vid Skuljäni anhöll Kantakuzenos hos befälhafvaren å en rysk gränspostering om tillstånd, att få gå ösfver gränsen i karantän. Kantakuzenos afdelning var nu utan anförare; men Kirdschali, Saphianos, Kantagoni och ännu några andra kände allsicke något behof af en sådan. brabbningen vid Skuljäni är, så vidt vi vete, icke ännu af någon framställd med alla sina intressanta bioms ändigheter. Man föreställe sig en hop af sjuhundrade man, dels Arnauter, Albaneser, Greker, Bulgarer, dels sammanlupet pack, som ej äga någon ide ens om den enklaste krigskonst, och som i åsynen af femtontusende turkiske ryttare skola draga sig tillbaka. Denna hop närmade sig nu Pruths strand och medförde tvenne små kanoner, hvilka man funnit i Jassy framför Hospodarpalatset, der de troligtvis begagnats vid firande af namnsdagar eller dylikt. Turkarne hade med fördel kunnat begagna sig af kartescher; men de vågade ej att göra det utan den ryska befälhafvarens tillstånd, emedan kulorna måste flyga in på det ryska området. Karantäns-befälhafvaren hade väl stått fyratio ar uti krigstjensten: men ännu aldrig hört en kulas hvissling och först här lyckades det honom, att få förnimma detta ljud. Några kulor togo sin väg i hans örons grannskap; den gamle blef dervid utomordentligt förlägen och röt upp mot en major Gortschowsky vid Öchotskiska infanteriregementet, som var commenderad i karantänen. Majoren, som aldeles ej visste, hvarför ban så gjorde och hvad dervid var att göra, ilade ned till floden, der han med fingret hotade Delibascherne (turkiska officerare), som obeslutsamt stodo på andra stranden och pratade. Delibascherna, seende denna hotelse, vände om, sprängde derifrån och efter dem hela ryttarskaran.